Wenner Gren-center tornar upp sig i bakgrunden. Ljud från trafiken samsas med de prydliga odlingarna omgärdade av låga staket. En svag doft av gödsel sticker i näsan.

På en träskylt står det Bellevue farms.

– Många är jätteduktiga, själv gillar jag mest att rensa ogräs, säger Nilla Sjöborg, pekar och börjar räkna upp växter: Potatis, jordärtskockor, grönkål, jordgubbar, ruccola, spenat, äppelträd och plommon. I princip allt är ätbart.

– Ett nyckelord här är ”tillsammans”. Vi påtar, grejar och skördar tillsammans. Man kan inte förvänta sig en stor skörd, men alla får med sig lite grann.

Hö, get-hö, gödsel, löv och ris används i täckodling. När marken täcks över och blir som en svamp, samtidigt som maskar och mikroliv bryter ned täcket till jord att odla i.

Pekka Pääkkö

Kristina Törnblom nickar. Hon tar över uppräkningen: Vinbär, hallon, havtorn, blåbärstry.

– Trädgård har alltid varit en stor del av mitt liv! Här går folk förbi, stannar, tittar och pratar med oss. Det är hela tanken.

2016 frågade föreningen Norrmalmsodlarna om de fick börja odla längs tågspåret i Bellevueparken. Stockholms stad sa ja med kravet att de satte upp staket runt odlingarna och att trädgården hölls öppen för alla att röra sig i. Men man får inte plocka föreningens grödor.

Förskolor i närheten har fått egna pallkragar att odla i.

När Nilla gick i pension gick hon med i föreningen. Hon har alltid intresserat sig för trädgårdsarbete och när hon nyligen flyttade från en gata till en annan i Vasastan ville hon vara kvar i närheten av trädgården.

– Fördelen är att man är friare än med en kolonilott. Den måste man ta hand om hela tiden, här hjälps alla åt. Det är allt från barnfamiljer till pensionärer och gästforskare som bor i bostäderna här vid Wennergren. I söndags kom en tjej från Italien och ett par som sålt villan och flyttat till stan.

Odlarna träffas en till två gånger i veckan och odlar, grejar, fikar och pratar tillsammans.

Bellevue farms

I dag har föreningen runt 30 medlemmar. De flesta bor i Vasastan men alla är välkomna.

– Jag gick med när jag bodde på Gärdet. Sedan flyttade jag till Lidingö men saknade det här så mycket att jag gick med igen, säger Kristina.

På Norrmalm odlas det i Bellevue, Enkehusparken och Norrbackatäppan.

Till mångas stora glädje startade en kvinna nyligen en plantering i korsningen Sankt Eriksgatan-Hantverkargatan, på den lilla gräsplätten intill gatuköket Grill 77.

I skogsträdgården, eller matträdgården, ska efterlikna en lund eller dunge och nästan allt som växer är ätbart.

Pekka Pääkkö

Enligt Malinda Flodman på trafikkontoret är stadsodling på parkmark betydligt vanligare och dessutom gratis, till skillnad från odling på gatumark där det krävs polistillstånd som kostar pengar.

Förutom att det är ovanligt att staden får ansökningar om odling på gatumark skulle det även på många platser vara svårt att få tillstånd.

För varje ansökan behöver staden undersöka om det fungerar med städning, framkomlighet, leveranser och annat som behöver få plats.

I Bellevue är trädgården uppdelad i tre olika delar: Äng, fält och skog. Skogen liknar en lund med växter i flera nivåer som hjälper varandra att trivas. Nilla och Kristina stannar till vid ett mullbärsträd.

– Jättenyttiga är de. Jag åt sådana i Schweiz, svarta och jättesöta, säger Nilla.

Kristina håller upp en näve.

– Jag åt dem i Iran! Löven kan man torka och ha i soppa.

Kristina Törnblom, 72, och Nilla Sjöborg, 72, blev medlemmar strax efter att Bellevue farms började odla i Bellevue. Här inspekterar de en täckodling i mindre format.

Pekka Pääkkö

Föreningen jobbar så mycket med naturliga odlingsmetoder som möjligt. De har precis börjat med en ny teknik som främjar mask- och mikrolivet i marken och gör jorden mer näringsrik. Staden lämnar hö, gödsel, klippt gräs, löv, ris och sly i stället för att lägga det på en tipp.

– Att använda torv är att jämföra med att flyga! ­Urdikningen av våtmarker är otroligt dåligt för miljön, säger Kristina allvarligt.

– Mitt ”halleluja moment” var när jag såg en pappa och hans 6-åriga son sitta på huk vid en pallkrage med ett förstoringsglas. Pappan sa att de kom förbi varje vecka för att se vad som händer med maskarna och jorden. Det tycker jag är livets mening!