Under pingsthelgen firade Lidingö kyrka 400 år.

– Baggeby, Larsberg och Bodal är namn vi känner igen idag, det var några av de gårdar som fanns redan på den tiden, säger prästen Magnus Magnusson som håller i vandringar och föreläsningar om kyrkans historia.

Då kyrkan var ny bodde drygt 200 personer på ön. De arbetade nästan uteslutande med lantbruk och kustnära fiske. Lidingö lydde under Djursholms gods och Svante Banér och hans fru Ebba Grip bestämde att det lilla träkapellet som låg på platsen skulle rivas och ersättas med en större stenkyrka.

Magnus Magnusson, Lidingö församling.

Anna Ludvigsson

Kyrkan byggdes utan några fönster mot norr, vilket var vanligt på den tiden.

– I den förkristna religionen fanns det onda – Hels rike - åt norr och till norr var det kallt, mörkt och ogästvänligt. Det kan även ha varit av praktiska skäl på grund av nordliga vindar. Men det var främst ett sätt att markera att det var den onda delen, säger Magnus Magnusson.

Länge ville folk inte bli begravd på norra sidan av kyrkogården - där hamnade bland annat mördare.

Prästfärja

Öns präst bodde i Danderyd tills Banér 30 år senare skänkte mark på Grönsta för att prästen skulle kunna bo på Lidingö i stället. Innan dess transporterades prästen från Stocksund med båt och öns bönder fick köra honom till kyrkan och tillbaka.

I mitten av 1700-talet, då runt 400 personer bodde på ön, beslutades att den skulle byggas ut och förlängas västerut.

Runt 1817 gifte sig skotten och ångmaskinskonstruktören Samuel Owen i kyrkan med svenska Beata Carolina Svedell. Hans vän Lars Fresk, ägare till Elfsvik gård, skänkte då klocktornet till kyrkan som bröllopsgåva.

– Det kom en ättling till Lars Fresk på jubileet, det var väldigt roligt. Ättlingen var från USA.

Fram till slutet av 1800-talet skulle prästen även vara bonde. Kunde han själv inte göra jobbet hade han drängar som gjorde det åt honom, medan han själv tog hem avkastningen. Pigor och drängar var en del av öns hushåll.

– Så var det fram till jag växte upp på 1950-talet.

Kyrkan år 2016.

Tim Meier/Lidingö församling

Lidingö får en skola

Fram till mitten på 1800-talet var prästen den enda på ön som hade gymnasieutbildning. När riksdagen 1842 beslutade att alla barn ska lära sig skriva, läsa och räkna fick Lidingö året därpå sin första skola - Klockargårdens skola.

– Man ska komma ihåg att Lidingö inte hade så mycket på väldigt länge. Det Lidingö man hör om i Bellmans Lidingösången utspelar sig ju på sommarfester som framgångsrika människor i Stockholm bjöd in till.

Runt 1900 bodde det knappt 1300 personer på ön när industrialiseringen kom till ön med AGAs etableringen i spetsen år 1910. Från dess fram till första världskriget började Lidingö, Islinge och Brevik villastäder växa fram. Innan kriget fanns drygt 4000 människor på ön.

En man på kyrkogården innan 1913. Bilden kommer ifrån Lidingö Hembygdsförenings samling.

Lidingö Hembygdsförening

1907 blev Lidingö ett eget pastorat och bröt sig loss från Danderyd församling. Sedan byggdes trädgårdsstäder och fler hus i en hiskelig fart.

– Många kom från stan för att se Hersby och fundera på om man ville flytta dit, berättar Magnus Magnusson.

Den ökade befolkningen ledde till att kyrkan åter byggdes om år 1913. Dessutom byggdes kyrkogården ut i etapper, hela sex gånger efter andra världskriget till de 6000 gravar som finns i dag. Under hela 1900-talet skedde de flesta dop, bröllop och begravningar på ön i kyrkan och så är det än idag.

– Nu bor det 48 000 människor på ön så utvecklingen de senaste hundra åren har varit enorm.