Ingen kommer undan döden. Men många undviker att prata om den. Samtidigt finns ett behov av att dela tankar kring det oåterkalleliga. Det har Katarina Blix Lundqvist märkt, inte minst i sitt arbete som begravningsofficiant. Därför startade hon det kravlösa samtalskaféet "Dödsnack". Träffarna ordnas på olika platser. Nyligen möttes man på Årsta konditori, och planen är att det ska bli ytterligare ett tillfälle där efter jul. Deltagarna har varit mellan 17 och 83 år.

– Många har saknat ett forum där de kan prata om döden. Kanske har man aldrig vågat prata om den tidigare. Ibland beror det på att man tror att man håller sig borta från döden när man inte talar om den, säger Katarina Blix Lundqvist och fortsätter:

– Fast så är det ju inte riktigt. "Döden är spännande, men vi ska inte dö i dag. Nu pratar vi om något annat" sa en släkting till mig. Men det där kan man ju aldrig veta, vi kan visst dö i dag.

Katarina Blix Lundqvist ser på människans liv och död som ett kretslopp, likt växternas.

Mimmi Epstein

Under samtalen vid träffarna behandlas ämnet ur alla tänkbara aspekter.

– En 83-åring som just mist sin livskamrat kan ha en annan ingång än en ung människa som funderar på om det är någon mening med att fortsätta leva. Många vill prata om begravningsprocessen. Det blir djupa och givande samtal, säger Katarina Blix Lundqvist.

Tidigare arbetade hon som arkeolog och pedagog på Sörmlands museum. Efter en utmattningsdepression började hon i stället arbeta som officiant. Hon skapade sitt eget koncept utifrån egna erfarenheter av begravningar. Både som sångare och privat. Katarina har även gått en kurs i sorgbearbetning, jobbat som volontär på Minds självmordslinje och pluggat till samtalsledare i existentiella frågor.

Inspirerad av Jon Underwood som startade "Death café" i London, började hon arrangera liknande träffar i Sverige 2019.

– Sen kom pandemin. Då fick vi mötas digitalt. Det gick också bra men det blir en annan känsla i rummet när man ses. Någon öppnar sig, sedan följer de andra efter, säger Katarina Blix Lundqvist.

Stensamlare

Vi möts i hennes arbetsrum, intill lägenheten där hon bor med utsikt över Årsta torg. På bordet ligger stenar och snäckskal, Katarina har samlat sedan hon var liten. Lika länge har hon varit intresserad av döden och existentiella frågor.

– När jag var barn kunde det handla om att göra en begravningsceremoni för en död humla, säger Katarina Blix Lundqvist.

Att det inte finns något definitivt svar på vad som sker efter döden är en av de saker som fascinerar henne.

– Vissa tror att det blir svart, punkt. Andra tror att man kommer till en himmel eller paradis, eller att man får träffa andra som gått bort tidigare.

Vad tror du själv?

– Jag ser på livet och döden som ett kretslopp, likt växternas och årstidernas. Vi blir kompost helt enkelt. Så blir det nog med våra tankar också – de återskapas på något fiffigt vis, någonstans, någon gång.