Mareld beskriv ofta som havets fyrverkeri. I mörker syns fenomenet som ett blågrönt blixtrande ljus i vattnet, som på dagen istället kännetecknas av ett rostfärgat eller orange band längs med vattenbrynet.
I själva verket handlar det om encelliga djurplankton som försvarar sig mot att bli uppätna.
– När man gjort experiment med dessa djurplankton, som är en sorts dinoflagellater, visar det att hoppkräftor får svårare att fånga planktonen då de skickar ut ljusblixtarna. De ökar sin överlevnadschans så det handlar om en evolutionär fördel, säger Bengt Karlson, planktonforskare vid SMHI:s oceanografiska forskningsgrupp i Göteborg.
Inte ovanligt
Vanligaste tiden på året för att se mareld verkar vara på sensommaren och hösten, men enligt Bengt Karlsson kan man inte med säkerhet att säga att fenomenet är ovanligt i december.
– Det finns inga systematiska observationer som visar på att det är mindre förekommande den här tiden på året.
Något som kan spela in, menar han, är att det är fler som är ute tidigare på året och därmed observerar marelden.
Titta i vikar
Vill man få en glimt av det självlysande blå vattnet ska man invänta mörkret och befinna sig på en icke upplyst plats.
– Titta i vikar och rör om i vattnet, annars ser man det sällan.
Bengt Andersson menar att mareld ofta lite slarvigt beskrivs som algblomning, när det i själva verket handlar om ansamlingar av plankton.
Dessa ansamlingar är inte skadliga och beror inte heller på några speciella faktorer.
– Det beror på strömmar som delvis orsakas av vindar som gör att de ansamlas på vissa ställen.
Fortsätter vindarna att vara lugna kommer mareld troligtvis kunna ses längs västkusten ett tag till, men blåser det upp forslas ansamlingarna bort.
