Han är född i Majorna, bott på Hisingen, ja, runt om i Göteborg och vuxit upp i Kungälv. Men sedan 2015 är en andrahandslägenhet på Kungsholmen i Stockholm hans hem.
– Ja, jag hade kommit till vägs ände. Jag hade jobbat inom vården och försökte mig på något annat, säger han som är utbildad journalist.
– Jag fick inga jobb, så jag sökte mig till Stockholm och fick ett jobb som TV-konceptutvecklare. Ett helt sjukt jobb där vi, fem sköna snubbar, satt i ett rum och hade det skitgott och drack kaffe. Jag jobbade en vecka, sedan lades det ner. Då vände jag mig till stand up, som en sista utväg.
Jo, han låter lite halvbitter. Men nöden hade ingen lag.
– Jag hade inget val. Det var ett sätt att få vardagen att funka, erkänner han.
Men han var ingen rookie i ståuppbranschen, en karriär som inleddes redan som 23-åring i Göteborg.
– Ja, jag började på Andralång Comedy, en otrolig klubb. Jag körde på sommaren, för jag var för deppig på vintern och började med ett alter ego som hette Jan Berg, som var galen och hotade publiken med våld. Fast jag tyckte egentligen att det var tråkigt med stand up, erkänner han.
– Jag bodde hos farsan i Mölnlycke och cyklade direkt hem efter föreställningen så att jag inte skulle behöva träffa någon. Jag skämdes.
Men hur var responsen?
– Jo, men den var bra. Men det var något skämmigt över det. Jag ville ju mer vara författare, som en Knausgård, jobba med finkultur.
Den drömmen finns kvar. För några år sedan var han i kontakt med ett förlag för utgivandet av en bok. Men på sedvanligt Marcus Berggren-vis blev utfallet något annat.
– Det har varit ett skrämmande lite intresse från förlagen. Men det här förlaget och jag hade ett möte och sedan hörde jag inte av dem. Så plötsligt fick jag mejl från dem, som skulle till Marcus Samuelsson, mästerkocken i New York. Jag har försökt förklara att de kommer fel, men det kanske blir en kokbok vad det lider, säger han och ler.
– Men jag funderar på att ge ut en handbok för stand up.
Så, ja, det är som komiker han odlar sin karriär. Det går ju riktigt bra. Nyss programledare för P3 guld där han bara för ett år sedan var häcklande gäst. På mornarna sitter han som programledare i P3:s "Morgonpasset".
Men var kommer den bitska svadan, humorn som slår vilt, högt och lågt…?
– Jag kommer från en Hisingssläkt där man fick en och annan. Det gällde att vara först ut att dela ut kängorna, förklarar han.
– Jag förstår att folk kan ta illa vid, men i min värld är det ju aldrig på riktigt. Jag tror på att ta risker.
Han erkänner att han har Peter Apelgren som förebild. Ja, till och med lite mer än så.
– Han är min största idol. Han är min polstjärna. Jag tänker på honom varje dag "Hur skulle han ha gjort?". Jag såg honom redan som liten.
Har humorn alltid funnits där för dig?
– Inte alltid. Men kultur i stort. Jag har alltid försökt fjärma mig från verkligheten. Det finns en barnslig vilja att slippa att ta ansvar hos mig.
När släcks humorlampan?
– Varje dag när jag kommer hem från jobbet och sitter med fördragna gardiner med en våt handduk över pannan och ser på en niotimmars Vietnamdokumentär. Jag är bra på att stänga av.
