– Som att förbereda sig för ett maratonlopp.

Så beskriver Léon Ohrling, 33, utmaningen med att fronta musikalen We Will Rock You, som spelas på Playhouse Teater i april.

Föreställningens musikaliska stomme består av låtar av rocklegendarerna Queen. Alla som hört och sett sångaren Freddie Mercury vid mikrofonen förstår vidden av uppgiften.

– Ingen kan låta som han. Han var en sån frontman; en total performer som kunde hålla i en hel publik. Det kräver att man vet vad man gör – och det gör jag ju – men det är ändå ett otroligt förberedelsearbete. Rösten ska klara att göra de här stora låtarna i två timmar och skådespela dessutom, säger Léon Ohrling.

Att låtarna är så pass kända gör det inte lättare.

– Allt är ikoniskt. Det räcker inte att göra det okej – det ska vara perfekt.

Ingen imitation

Men Léon Ohrling är tydlig: Någon imitation av den mustaschprydde superstjärnan blir det inte tal om.

– Om det hade varit ett tributeband kanske men nu är det en helt annan historia. Karaktären jag spelar är inte Freddie Mercury. Jag försöker behålla själen av det han gjorde musikaliskt men jag sjunger låtarna som en del av historien, förklarar han.

Léon Ohrling är musikalutbildad vid Royal Academy of Music i London. Här vid pianot hemma i Farsta strand.

Johanna Wallén

Slåss för att få rocka

Historien utspelar sig i en dystopisk framtid där det är förbjudet att skapa egen musik. Där finns dock en mystisk profetia om rockens återkomst och om en drömmare som ska få den uppfylld.

Léon Ohrlings karaktär Galileo, döpt efter en passage i Queen-klassikern Bohemian Rhapsody, visar sig vara den utvalde. Tillsammans med en grupp rebeller leder han kampen mot förtryck, för rätten att få vara sig själv ”och att få rocka”, som det står i teaterns egen beskrivning.

Gillar att stå i centrum

Léon Ohrling växte upp i Tallkrogen och lyssnade på Queen när han var yngre. Vägen till scenen gick via dramaklass på Gubbängsskolan och ett musikalgäng på Kulturskolan i Farsta.

Därifrån jobbade han sig målmedvetet uppåt ända till musikalutbildningen vid Royal Academy of Music i London, där han tog sin master 2015.

Det var också London han hade som bas fram till i fjol, då han valde att flytta hem till Farsta strand.

Varför byter man London mot Ullerudsbacken?

– Det var ganska påfrestande att bo i London. Det är lite för stökigt och högljutt och man får inte mycket levnadsstandard för pengarna. Jag trivs på gröna linjen. Många av mina vänner bor häromkring och det finns jättemycket natur i närheten.

Utbudet av föreställningar i musikalernas huvudstad tycks han inte heller sakna.

– Jag tycker egentligen musikaler är ganska tråkigt. Inte bara musikaler förresten. Teater kan också göra mig uttråkad.

Förklaringen visar sig vara enkel: Han gillar inte att vara publik – det är uppe på scenen han vill vara.

– Det är få som står på scen som inte gillar att stå i centrum. Om man inte kan erkänna det tror jag man ljuger för sig själv. Att få en reaktion hos folk som sitter och tittar på, som skrattar åt ett skämt eller applåderar åt en sång, det är oerhört häftigt. I högsta grad beroendeframkallande.