Förlagets beskrivning av handlingen kan få känsliga läsare att rygga bakåt: styckmördade prostituerade kvinnor, välbärgade villaförorter och hemliga sällskap som möts för att ha sexfester.

Lena Lindehag skrev sin andra deckare efter att ha blivit fascinerad av ett verkligt fall från 80-talets Västtyskland.

– Den tyska polisen gjorde en gärningsmannaprofilering och lyckades få fast mördaren. Jag läste hans förklaringar och hur han känt sig när han begått mordet. Jag vill inte säga för mycket men han mådde bra.

Vardag i Vallentuna

I den serie deckare som hon nu arbetar på står Sara Benedikt från Kragstalund i centrum. Hon är forensisk psykolog på polisens gärningsmannaprofilgrupp där hon lägger pussel av de ledtrådar mördaren lämnar efter sig.

Samtidigt har hon en vardag som är lättare att känna igen sig i.

– Hon är frånskild och har levt i en destruktiv relation. Hon tycker det är tufft att ha sina tvillingar på deltid. Det blev priset hon fick betala för att skiljas. Jag har med ganska mycket om relationer, trassliga förhållanden och livskriser – det är inte bara styckmord och dekadenta fester utan också sådant som är ganska vardagligt, säger Lena Lindehag.

Våld och obehag

Våldet finns där och hon medger att hon har vänner som inte klarat av att läsa ut hennes första deckare.

– Det ska vara obehagligt för det är obehagligt, säger hon.

Men egentligen intresserar det henne mer att skildra vad det gör med gärningsmän och offer än våldet i sig.

Som journalist är hon van vid att göra mycket research. Yrket ger tillträde till miljöer hon annars inte kunnat komma in i. Det har hon haft nytta av som författare.

Skrivlek som vuxen

– Allt i boken är fiktion, men det finns sällskap som ägnar sig åt liknande fester i verkligheten och som jag varit med på som reporter. Jag försöker att ha ett öppet sinne, vara nyfiken och ställa frågor. En del av boken utspelar sig i Djursholm som jag privat inte har några erfarenheter av. Jag kommer från arbetarstaden Ludvika.

Boken har kommit till under semester, tjänstledighet, tidiga morgnar, kvällar och nätter. Hon säger att det hittills inte gjort henne rik. Men det inre livet får näring.

– Att skriva fiktion är att få fortsätta leka och vara i en fantasivärld fast jag är vuxen, precis som när man leker tjuv och polis som barn. Man kan ju inte vara både journalist, rättsläkare psykolog och polis under ett liv. Men när man skriver kan man leka det.