– Det är katastrof.
Stor suck.
– Jag vill inte ens tänka på hur mycket tid och pengar som går till det här. Skadorna är enorma. Man är här och röjer upp och så nästa dag är det samma sak igen. Det är ett elände.
Vad är det som får Dan Andersson, naturvårdare i Sundbybergs stad med 120 hektar av Igelbäckens naturreservat som arbetsplats, på så dåligt humör?
Vi skumpar runt i en terrängbil på reservatets stigar. Ett storskaligt plockepinn av fällda och lutande träd möter oss. Från spädaste ungträd till tjocka gamla aspstammar.
Dan Andersson hoppar ur för att inspektera en hög färska spån runt en rasad asp intill gångstigen. Den låg inte här i går.
– Han går på som en huggmejsel, bävern, kapabel att ta ned ett träd på en natt.
Dan blickar ut över det stubbiga landskapet.
– Skogen här är död. Det handlar om flera hundra aspar. Även riktigt gamla boträd för gröngölig, hackspett och spillkråka tar han ned. Så sorgligt.
Dystert för grönlingen
Den första observationen av bäver i Igelbäcken gjordes vid Ulriksdals slott 2012.
De senaste åren har populationen växt stadigt. Nu finns här åtminstone en bäverhydda med ungar i bäcken och flera boplatser i vallarna. Dan Andersson uppskattar antalet bävrar till minst 16.
Bävern får en allt större påverkan på reservatets natur och arter, bekräftas i en rapport från Vattenakademien.
Bävern är nattaktiv, men Dan Andersson har träffat på sin antagonist under skymning och mornar. "En riktig bjässe här om veckan, han vägde säkert 20 kilo".
Stefan Källstigen
Dan Andersson med kollegor har lindat hundra meter hönsnät runt träd närmast gångstigen.
Stefan Källstigen
Det vållar bekymmer, bland annat för reservatets viktigaste art grönlingen.
Solna och Sundbyberg har investerat stora pengar i den lilla älsklingsfirren, med skuggande träd och 55 ton grus, eftersom den trivs i steniga vattendrag med klart, rinnande vatten.
Men bäverns dammar stoppar upp bäcken, lösgör fosfor, gör vattnet grumligt och bottnen slammig.
– Man gjorde provfiske här på Sundbybergssidan i våras, inte en grönling. De som är skyldiga till det är inga andra än herr och fru bäver, säger Dan Andersson.
Problemet med sämre vattenkvalitet, menar han, är inte enbart lokalt.
– Det vi bidrar med är att sprida övergött vatten vidare, Igelbäckens slutstation är ju Östersjön.
Biologen Stefan Lundberg har studerat grönlingen i Igelbäcken sedan 80-talet.
Han betonar att klimatförändringarna, med torra somrar och vattenbrist, har betydelse för det minskade beståndet. Miljögifter och konkurrens från andra arter, som olovligt utplanterad signalkräfta, kan också påverka.
– Men visst har bävern förändrat bäcken genom att göra den till en serie dammar som missgynnar just grönlingen.
Farliga kemikalier kan spridas
Också utifrån Igelbäckens höga halter av PFAS-kemikalier ser Dan Andersson med oro på framtiden. Bäverns dämmen får bäcken att svämma över och PFAS sprids i skog och mark – också det på tvärs med Igelbäckskommunernas ambitioner.
Att vattnet stiger påverkar samtidigt broarna över bäcken. Fundamenten försvagas när de hamnar under ytan.
– Och så kommer vi med våra tunga arbetsfordon. Rasrisken är uppenbar. Fullständigt livsfarligt, säger Dan Andersson.
Dan Andersson inspekterar nattens bravader. Några stammar har fällts, andra är halvgnagda. "Han har inte c-körkort för motorsåg direkt".
Stefan Källstigen
Brofundamenten över bäcken är ibland under vatten. Det gör broarna mindre stabila.
Stefan Källstigen
Är bävern bra på något sett?
– Absolut. Bävern återställer våtmarker och skapar sumpmark som gynnar många arter. Han är kanonbra i skogar, men inte här, på gammal åkermark.
Till följd av den ökade populationen har man börjat jaga bäver. I Stockholms län sköts 389 stycken under senast publicerade mätåret 2021 på Viltdata.
Utmed Igelbäcken har ingen skjutits. Dels är man restriktiv med jakt i reservat, dels är en gemensam förvaltningsplan för bävern på gång för Sundbyberg, Solna, Järfälla, Stockholm och Sollentuna.
Efter bäverns framfart i Igelbäckens naturreservat. Uppskattningsvis har cirka 16 bävrar gjort sig hemmastadda här.
Stefan Källstigen
Plockepinn över bäcken.
Stefan Källstigen
Marie Amid, vattenstrateg i Solna stad, leder arbetet med förvaltningsplanen. Känsliga frågor, konstaterar hon.
– Det handlar om vad som är bäst just för Igelbäckens naturreservat och om bävern kontra andra arter. Grönlingen är flaggskeppsarten, ska miljön då vara i linje med den? Bäverns ingenjörsskap skapar en annan slags miljö. Det behövs en samsyn. Nu behöver vi invänta rapporten, den ska vara klar vid årsskiftet.
Dan Andersson tror att det i närtid kommer att avlivas bävrar i reservatet, och vet vad han tycker.
– Ska vi få tillbaka grönlingen, ta hand om fågellivet och förbättra vattenkvaliteten, då måste bävern bort. Och det är bråttom.