Fråga inte Laleh var hennes hem är. Sedan några år är hon visserligen bosatt i Los Angeles för jobb som producent och låtskrivare. Men just nu är hon i Stockholm och njuter av den begynnande svenska sommaren.
– Åh, var jag har mitt hem är är nog den svåraste frågan du kan ställa. Just nu är det här. Jag försöker ta reda på var mitt hem är, men där en studio finns är nog ändå det viktigaste.
Laleh är artisten som inte bara rör sig gränslöst genremässigt och språkligt. Så är det också gällande bostäder. Hon som föddes i Iran kom som ettåring till Belarus för att bo där under barndomsåren innan Berlin blev mellanlandningen innan hon som 10-åring, tillsammans med sin familj, kom till Sverige där Hammarkullen blev den trygga platsen på jorden.
– Alltid när jag är tillbaka till Göteborg så kommer göteborgskan. Den är djupt rotad och när jag blir arg eller glad är det göteborgskan jag använder mig av.
40-årsdag
Den kommer hon få anledning att använda sig av då hon firar sin 40-årsdag på bästa vis, nämligen med konsert på Ullevi 10 juni 2022.
– Idén har vi haft länge och nu känns det rätt att genomföra det. Hittills är allting på skisstadiet, utanförandemässigt. Men det kommer att bli gediget och genomtänkt.
Ja, det blir den största spelningen som Laleh gör, inte bara i sin forna hemstad utan över huvudtaget.
– Precis, och det krävs extra planering. Men eftersom det är en så stor spelning kan jag också göra vad jag vill. Så vi kommer att slå på stora trumman. Jag har ju redan gjort så mycket, spelat med allt från en stor orkester till mer intima tillställningar. Nu ska det bli så kul att få leva ut mina visioner och idéer, säger hon.
– Jag kommer ju dessutom med en väldigt rolig skiva – helt på svenska. Där kommer det finnas plats för lekfullhet och bilder, så det ska bli väldigt roligt att få spela den live tillsammans med mina andra låtar.
Stark betydelse
Redan tidigt gjorde Laleh låtar som fick stark betydelse för hennes publik. Som "Goliat", som blivit en favorit att sjunga på skolavslutningar.
– "Goliat" skrev jag då jag var förkyld och låg hemma i soffan och inte hade något skal. Då var det töntigt att rädda världen, men det var så jag kände och jag trodde aldrig den skulle få en stor plats.
Så är det också med "Some die young", som blev den norska tröstelåten efter terrorattacken mot Utøya i juli för tio år sedan. Hon framförde den tillsammans med sitt band vid en minneskonsert i Oslo året efter.
– Jag förstod aldrig varför vi skulle ha så många genomdrag inför framförandet. men vid soundchecken var det inte ett öga torrt. Båda jag och min keyboardist bröt ihop. Men då vi väl gjorde den inför publik var det ju först och främst för dem. Man brukar ju säga att delad glädje är dubbel glädje. Med sorgen är det lite samma sak, att den blir enklare om man delar den.
