En del barn behöver bo kortare eller längre tid i en annan familj under sin uppväxt på grund av att föräldrarna brister i omsorgen.
För Klara, som egentligen heter något annat, började problemen tidigt hemma.
– Sedan jag var tre år har min familj varit aktuell hos socialtjänsten på grund av missbruk och bristande omsorg för mig. Det har inkommit en del orosanmälningar till soc och jag har alltid haft kontakt dem, men inget har egentligen hänt. Det var först när jag som 14-åring blev utelåst på julafton som jag fick ett slags wake-up call och bestämde mig för att själv våga anmäla. Och då kom allt fram.
Efter samtalet till socialtjänsten gick allt väldigt fort. Klara placerades först i två olika jourhem, och ett halvår senare kom hon till sitt familjehem där hon bor än idag.
För familjhemsfamiljen var det första gången.
– Jag har jobbat i över 20 år inom skola och jag vet att barn och ungdomar har förtroende för mig. Det började med att jag testade göra en utredning för att jag hade en elev som ville bli placerad, men den utredningen hann inte klart innan barnet behövde placeras. Så jag fortsatte kolla runt och hittade då Klara och kände att vi skulle passa. Då tog jag kontakt med Tyresö kommun, säger mamman i familjehemmet.
Kommunen konstaterar att behovet av familjehem och jourhem har ökat för just äldre tonåringar och ungdomar i Tyresö. Samtidigt har det blivit svårare att rekrytera familjer för den gruppen.
Våldsvågen gör det svårt
Enligt Almira Nezirevic Porca, jourhemssekreterare på familjevården i Tyresö, kan det finnas olika förklaringar.
– Vi ser att människor vill hjälpa men hur mycket man förmår och orkar har blivit mindre på senaste tiden, speciellt i storstäderna. En tonåring kommer ofta med ett större bagage och det kräver mer av en. Man behöver till exempel hålla koll på var de är på ett annat sätt, ibland även kvällstid och nattetid, precis som med ens egna tonåringar, säger hon.
Familjevården söker "helt vanliga familjer" som jobbar med att få ihop vardagspusslet precis som alla andra.
Angie Gray
Barn kan också behöva ett nytt hem på grund av sitt eget beteende, exempelvis kriminalitet. Almira Nezirevic Porca tror att den pågående våldsvågen i Stockholm där många av de misstänkta i gängen är tonåringar kan påverka intresset negativt att bli familjehem.
– Problematiken i dag med kriminalitet och vapen bland barn var inte lika stor för några år sedan, säger hon.
Enligt mamman i familjehemmet har många fel uppfattning av barn som behöver bli placerade.
– Klara är för bra för att vara sann, vi har klickat sedan dag ett. Sedan är det såklart en utmaning och vi har haft vårt att jobba med, vilket krävt mycket tid precis som i en ”vanlig” familj. Efter att ha fått hantera sin egen ekonomi och köpa och äta vad hon ville kom hon till oss med ett stort sockermissbruk och en dålig relation till pengar.
Familjevården vill poängtera att de söker ”helt vanliga familjer” som jobbar med att få ihop vardagspusslet precis som alla andra.
– Vissa kanske tänker att man ska vara någon form av superfamilj som lever i överflöd och aldrig bråkar. Men det handlar om att ha en känslomässig tillgänglighet och förståelse för barnet, dess behov och att det kommer med ett visst bagage, säger Almira Nezirevic Porca.
Hon önskar att fler vill engagera sig som familjehem i Tyresö.
– Det betyder otroligt mycket för barnen att få komma till stabila, vuxna personer. Det ger dem möjlighet till en normal vardag som de kanske inte skulle haft annars – äta middag tillsammans, bli hämtad från aktiviteter, få läxhjälp och kunna umgås med kompisar. Att få den tryggheten under uppväxten kan bidra till deras utveckling på alla plan, även i vuxenlivet.
Almira Nezirevic Porca utreder familjehem och jourhem i Tyresö kommun.
Privat
Viktigt att våga söka hjälp
Enligt Klara hade hon inte varit samma människa i dag om hon inte fått flytta till sitt familjehem.
– Jag har utvecklats som person och lärt mig så mycket om livet och samhället. Och jag har någonstans att ta vägen. Nu kan jag för första gången fokusera på allt annat i livet, och våga drömma om framtiden.
I dag är hon aktiv inom barnrättsorganisationen Maskrosbarn, som hon själv fick hjälp från när hon fortfarande bodde hos sin biologiska familj.
– Barn vill skydda sina föräldrar så mycket att de själva inte vill ha hjälp. Jag bodde för många år i min trasiga familj innan jag vågade anmäla, men sedan gick det på tio dagar tills jag fick flytta. Man behöver prata om det mer till exempel i skolan så barn börjar fundera över hur de faktiskt har det. Och så de vet att det finns hjälp att få.