Det räcker med en snabb busvissling från flera hundra meters avstånd för att över 30 kossor i sällskap med en 1200-kilostjur ska komma löpandes i full kareta mot bonden Anders Ström, som står vid grinden till en hage vid Järvafältets södra del, precis mellan Rinkeby och Kista.

Slaskfia, Zorro, Syrran, Klara, Bella, Sara och de andra i gänget har gått runt här hela sommaren, till både miljöns och besökares förtjusning.

– En del tror att man har djur på vissa platser bara för att de ska beta, men just här gör de faktiskt även stor nytta för den biologiska mångfalden. De aktiverar platsen och marken parallellt med att vi odlar foder till dem här omkring – samtidigt som besökare uppskattar dem. Det är en win-win-situation, säger Anders Ström, och ler mot de 20-tal nyfikna människor som redan samlats kring koflocken.

När bonden Anders Ström visslar – då kommer korna direkt.

Stefan Källstigen

Ett aktiverat fält

Sedan 2018 har Anders Ström huserat på Järvafältet. Huvudverksamheten driver han på Bögs gård i Sollentuna, men allt mer aktivitet sker även här.

Korna är på plats året om. Under de kyligare månaderna bor de i en lada vid Hästa gård på norra sidan av Järvafältet, och annars betar de sig runt i olika hagar, en åt gången, så att besökare fortfarande ska ha tillgång till de stora gräsytorna, berättar Anders Ström.

– Järvafältet är en fantastiks plats att vara på som bonde, men också speciell. Det är ett kulturreservat och det är en rekreationsplats för många Järvabor, därför gäller det att vara lyhörd och anpassa verksamheten, säger han.

Djuren föds inte upp för att bli kött eller för att mjölkas.

– De är en del av natur- och landskapsvården och ska ha det bra så länge de lever. Många av dem har varit här i flera år nu, besökare vet vad de heter till och med, berättar Anders Ström och stryker en av kossorna över huvudet.

– Alla djur har man en anknytning till, så blir det ju. Vissa har jag nappflaskematat, och jag har varit med när de fötts nästan allihopa. Man har en speciell relation till dem. Slaskfia till exempel, när hon var liten så sög hon på allt, kom man till hagen så sprang hon upp till en och sög på det hon kunde; skosnören, tröjärmar, jeansen. Det är därför hon heter Slaskfia.

Tiotusentals solrosor

Lite längre bort, vid fältets norra del, lyser marken upp i solen.

Trots att försommaren var tuff med torka och delvis förlorad skörd står här tiotusentals solrosor och massor av andra småblommor och blommar ut i regnbågens alla färger, på ett 1,6 kilometer långt stråk som Anders Ström låtit odla upp.

– Det är för att gynna den biologiska mångfalden. Många vet inte att 90 procent av allt vi äter är beroende av pollinerande insekter, de är så att säga livsviktiga. Sätter man sig ner och tittar bland blommorna så ser man hur mycket bin och insekter det faktiskt är här. Om man är helt tyst så hör man hur det låter också, det är ju en hel orkester!, utbrister han.

Anders Ström har låtit planera tusentals blommor och växter som nu lyser upp Järvafältet.

Stefan Källstigen

Han har även odlat korn på ungefär 20 hektar åkermark på fältet, vilket sedan blir foder.

– Djuren ska ju få näringsrik mat året om, även när de går inomhus. Det är första gången man odlar spannmål här på hur länge som helst faktiskt, vilket är roligt. Det blir ett helt ekosystem här på fältet nu, gården är självförsörjande på halm, gräs, beten och spannmål. Marken mår bättre än någonsin av alla nya fröer. Det har varit en häftig resa.

Platsen vore dock ingenting utan besökarna, understryker Anders Ström.

– Det är så fint, för hit kommer alla slags människor. Det sitter folk här och mediterar, förskoleklasser kommer och tittar på djuren, folk stannar och pratar, frågar om de fina blommorna, om naturen, djuren. Järvafältet förenar ju hela Järva, både bildligt och bokstavligt talat, där djur och människor från alla delar av området möts. Det är så fint att få bidra till en plats som kan bringa så mycket glädje.

"Det låter ju som en hel orkester!", säger Anders Ström när han dyker ner bland blommor och bin.

Stefan Källstigen