Jenny, 55, kommer springandes längs en liten skogsväg på Östra Lagnö. I handen har hon en grön plastpåse vars färg och form vittnar om dess innehåll, skräp. Jenny bor i Vallentuna men spenderar sin semester ute på Ljusterö. Idag är dag 129 i hennes ploggastreak.

– Jag tycker om att vara i naturen, paddla kajak och springa. Det är tråkigt om det är skräpigt. Och jag har sett att det blir skräpigare och skräpigare ute med åren, säger hon.

Jenny Nilsson började plogga redan 2016 när rörelsen var ung och brinner för en bra miljö.

Malin Lövkvist

Mer än ett ton

Jenny började sin ploggstreak den 21 mars. Streaken skulle bara vara i 41 dagar, men när hon nått sitt mål tänkte hon att det vore synd att sluta. Så hon bara fortsatte av farten.

På dag 79 hade hon fått ihop 1 ton skräp. Dag 100, den 28 juni hade hon plockat 1158,95 kilo.

Men här ute i skärgården har hon slutat väga det hon hittar. Det är inte värt det.

– Ploggstreaken kommer att ta slut här ute. Det finns inte så mycket skräp häromkring. Hemma i Vallentuna ploggar jag betydligt mer, säger hon och skrattar.

Inte av illvilja

Jenny menar att inte alla slänger skräp på marken med flit.

– Försöker vara positiv, det är få som slänger med illvilja. Man bara tänker sig inte för, tror jag.

Enligt Jenny måste vi bli försiktigare med hur vi hanterar vårt skräp. Även om du slänger skräp i en soptunna så vet du inte om det stannar där. Soporna kan rymma. Ofta med hjälp av fåglar. Ibland med hjälp av vinden.

– Ibland gör vi rätt men det hamnar ändå fel.

En liten tur runt parkeringsplatsen i naturreservatet på Östra Lagnö och Jenny hittar ölburkar, gamla cigarettpaket och diverse godisförpackningar.

Malin Lövkvist

Dit vi åker kommer skräpet med. Det märks av även om vi inte aktivt skräpar ner. Mest hittar hon cigg, snus, godis, matförpackningar och läskburkar. På senare tid har hon även hittat många engångsvapes med batterier på marken. Även om man ska lägga batterier i rätt återvinning menar Jenny att det är bättre att de hamnar i vanliga soptunnan istället för ute i naturen.

Okvista industriområde

Förtillfället ploggar hon helst i Okvista industriområde i Vallentuna. Där finns det gott om skräp men inga soptunnor.

– Det är som när man dammsuger hemma, är det för rent känns det inte tillfredställande. Men när man hör de där gruskornen sugas upp genom slangen och ser smutsen försvinna, då hålls min motivation igång.

På platser som Okvista där det inte finns soptunnor samlar hon ihop skräpet i soppåsar och lägger det i högar längs vägen. Sen meddelar hon kommunen var de ligger och så kommer de och tar hand om skräpet.

– Det ska var lätt att plogga, jag kan inte släpa hem flera kilo skräp.

Jenny Nilsson

Malin Lövkvist

Oftast är Jennys ploggning en del av vardagen. Hon passar ofta på att plocka skräp när hon är på väg till jobbet. Och hon tycker det är mycket lättare att se skräpet när hon går jämfört med när hon springer.

– Jag gillar att springa så om jag transportspringer från jobbet springer jag en bit, sen stannar jag och ploggar där det finns soptunnor.

Mest av allt vill Jenny att folk blir mer varsamma med hur och var de slänger sitt skräp.

– Min största önskan är att alla tar hand om sitt eget skräp, då har vi givit naturen en gåva. Men då kanske jag inte skulle plogga längre säger hon och skrattar.