Ingripandepolisen Rickard Möller har placerat sig med god uppsikt över Vårby gårds centrum. En snäcka i ena örat och blicken registrerar allt som rör sig inom synfältet denna eftermiddag.

Ett par unga killar går förbi och hejar.

– Du är kändis nu! ropar en av dem.

– Du kollar väl?, ropar Rickard Möller tillbaka.

Det låter vänligt, men de står på varsin sida av den kriminalitet som bitit sig fast i samhället. Killarna är högt upp i hierarkin i Vårbynätverket.

– De är högst aktuella. Jag tog den enes bil för några dagar sedan, han har skulder till Kronofogden säger Rickard Möller.

Det är en del av jobbet som lokalpolis, att skapa en relation med dem man jobbar mot.

– Jag måste också värna de relationerna. I vissa fall är det de personerna som ger mig tips när de väljer att sluta. Ibland kan det vara ett dåligt signalvärde när vi går och hälsar på dem, men då måste vi tänka ett steg längre.

De kriminella har full koll på att polisen är här så fort de rullar in i Vårby.

– Det är en katt- och råttalek. Ibland handlar det bara om att vänta ut dem. Vi vill ju störa ut deras verksamhet så mycket som möjligt och Vårby är ett våra hetaste områden just nu.

Huddingehar haft förstärkning av poliser från olika delar av landet det senaste året på grund av den ökade arbetsbördan. "Ibland var det tufft att åka med en ny kollega hela tiden. Nu låter vi dem jobb ihop, jag tror att det är ett bättre upplägg både för dem och oss."

Angie Gray

Förstärkning från hela landet

Förra året rasade en våldsvåg fram över Stockholm, skjutningar och sprängningar avlöste varandra i en till synes aldrig sinande ström. Och de gängkriminella gav sig också på varandras anhöriga.

– Jag minns när våldsvågen började, det var nästan en specifik helg. Jag minns att jag satt i polisbussen och skrek rakt ut: Vad fan är det som händer?!. Det var så sjukt. Vi var helt slut, många slog i övertidstaket redan i januari, februari. Det var otroligt påfrestande veckor innan myndigheten tog in mer folk, säger Rickard Möller och fortsätter:

– Man känner sig oroligt maktlös. Vi vill ju kunna förebygga men vi hade inte en chans att göra det, det blir bara att släcka bränder. 

Under våren fick Huddingepolisen nationell förstärkning och den har man fortfarande kvar.

– Det gör en märkbar skillnad. Vi kan öka den polisiära närvaron i lokalsamhället, kontrollera fler personer och följa upp tips som kommer in. Förhoppningsvis får vi behålla förstärkningen så länge som lägesbilden kräver det, säger Ellen Winter Norling, tillförordnad lokalpolisområdeschef i Huddinge.

Det grövre våldet har också fått polisen att arbeta annorlunda.

– Vi måste snabbt ta svåra beslut; Ska vi gå in om det varit en sprängning eller är det farligt för oss? Nu när vi gör husrannsakan hos en 14-åring letar vi efter vapen på ett sätt som vi inte gjorde tidigare.

Rickard Möller och kollegan Sandra går ett varv i Vårby gård. Ökad polisiär närvaro och spaning är en del av arbetet mot att försöka störa ut den kriminella verksamheten och skapa trygghet för invånarna.

Angie Gray

Barn begår grova brott

Många av gärningspersonerna i de grova brotten har varit barn. Vid flera skjutningar har det varit 14- och 15-åringar som hållit i vapnet.

– De tror att man är en riktig gangster när man kanske är 15 år. Man märker att de har blivit skolade. Jag har följt några från att de var smågrabbar. Där går en, till exempel, säger Rickard Möller och nickar mot en pojke en bit bort.

– Han var 14 när han började hänga med de här individerna. Jag hade ett ganska bra snack men honom då, men sedan hamnade han i klorna hos dem och då är det jättesvårt att ta sig ur. De känner att de inte har något val.

Det är de enskilda mötena som dröjer sig kvar och berör.

– Jag blir alltid som mest orolig när jag träffar en ung person utan hopp. Så länge de har hopp kan vi jobba med dem. 

Ingripandepolisen Rickard Möller letar efter gömd narkotika i en hiss i ett trapphus. Droghandeln sker inte längre lika öppet i Huddinge, men det betyder inte att mängden narkotika har minskat.

Angie Gray

Viktigt att synas

Vi går in bland husen längs Bäckgårdsvägen. Rickard och hans kollegor kollar efter narkotika i ett par trappuppgångar och i ett cykelrum.

– De har folk utplacerade på strategiska ställen och ser när vi kommer in. De här områdena är byggda på ett sätt som gör dem svårtillgängliga för oss, det är svårt att komma in med bilar, medan de tar sig snabbt fram på elsparkcyklar. Det är ofta källargångar där man kan komma in i en port och gå ut genom en annan.

I dag är allt lugnt. Det börjar bli dags att åka vidare till Flemingsberg. Det handlar om att synas i områdena så mycket som möjligt. Många tongivande aktörer i gängkonflikterna sitter inlåsta, men konflikterna tar inte slut.

– Det ligger och bubblar och under ytan. Det är inte en fråga om, utan när, det smäller.