I hallen på Säby gård möts man av doften av blöta gummistövlar. Men ovanför förskolebarnens färgglada galonbyxor finns någonting som vittnar om en annan tid. Högt uppe på väggen, ovanför den stora halldörren går det att utröna målade texter – på latin.

– Jag satt och googlade och läste att man under 1990-talet hade hittat latinska citat på väggen på en gård i Järfälla. Jag blev nyfiken och reste dit, säger Anna Blennow, forskare i latin vid Göteborgs universitet.

Idag är Säby gård en förskola, men under 1600-talet var godset ett landställe åt en av sin tids stora kändisar: Schering Rosenhane. En högt uppsatt ämbetsman som stod såväl drottning Kristina som kungen Karl X Gustav nära.

– Han var förmodligen en av sin tids mest bildade män, säger Anna Blennow.

Men han ruvade också på en hemlighet. En hemlighet som gäckat de svenska litteraturforskarna i över 300 år. En hemlighet som, om den kom ut, skulle kunna skriva om hela den svenska litteraturhistorien.

Och Anna Blennow var honom på spåren.

Erik Dahlbergs avbildning av Säby gård i "Suecia antiqua et hodierna" tillkommen under åren 1664-71. Dessa bilder var ofta överdrivna och stämde inte helt med verkligheten.

Rätt person på rätt plats

Som 25-åring föll Anna Blennow pladask för 1600-talspoeten Skogekär Bergbo. Sedan dess har han fascinerat henne. Dels för den drabbande lyriken, dels för att ingen listat ut vem Skogekär Bergbo egentligen var.

– Jag har alltid funderat på gåtan om vem han var.

Med sina kunskaper inom latin och med sin förkärlek till den mystiska 1600-talspoeten var Anna Blennow rätt person att gå till botten med gåtan en gång för alla.

Tidigare har forskare pekat ut Gustaf Rosenhane, Scherings bror, som psuedonymen Skogekär Bergbo. Men när hon fick se de latinska texterna på Säby gård insåg hon att de var en hel bukett av diktcitat.

Det var inte ovanligt att man lät skriva ordspråk på gårdar i Sverige vid den här tiden, men det unika här var att Schering citerade antik lyrik.

Anna Blennow förstod utifrån citaten på Säby gård att Schering måste ha varit väldigt intresserad av poesi.

För att ta reda på mer tog hon sig till Uppsalas universitetsbibliotek där hon fick läsa hans resedagbok från 1630-talet.

– Det var vanligt att högt uppsatta män vid den här tiden gjorde bildningsresor och han tog sig bland annat till London och Paris.

Schering Rosenhanes resedagbok som han hade med sig under resorna nere i Europa på 1630-talet.

Anna Blennow

Lärde sig handstilen

Anna Blennow hittade en till ledtråd i Scherings självbiografi – nämligen att han under sina resor själv fått smak för att dikta.

– Jag läste mängder av hans skrifter och lärde mig så småningom hans handstil. Men jag hittade ingen dikt.

Hon beställde upp volymer av okända författare från 1600-talet och började ett mödosamt arbete med att hitta ledtrådar. Hon var på väg att ge upp, då hon plötsligt fann något.

– Jag hittade till slut en dikt med Scherings handstil. Men det var också någonting annat på sidan jag kände igen. En mögelfläck.

Fläcken var identisk med den hon hittade i Scherings resedagbok.

– Jag visste då helt säkert att jag hade en dikt av Schering. Sidan måste ha separerats från resedagboken vid något tillfälle.

Mögelfläcken nere i högre hörnet på var ett bevis på att den dikt Anna Blennow hittade kom från Schering Rosenhanes resedagbok.

Anna Blennow

Höll det hemligt

Hon hittade fler dikter av Schering och hon kunde nu jämföra hans dikter med Skogekär Bergbos. Bevisen blev överväldigande.

– Det är väldigt många ord och uttryck som stämmer överens.

Men varför skrev han då under pseudonym?

– Poeter hade vid den här tiden inget bra rykte. Hade Schering, men den otroligt inflytelserika position han hade, kommit ut som poet hade han riskerat att helt tappa förtroendet.

Men varför blev Skogekär Bergbo en så betydelsefull diktare under 1600-talet? Svaret är enkelt: Han skrev på svenska.

Dikterna gavs ut efter Scherings död men på titelbladet står det, något mystiskt, att dikterna skrivits 30 år tidigare.

– Skulle allt det här stämma är han den första som inte bara skrev en, utan flera diktsamlingar på svenska. Samtidigt som han var en av landets mest uppburna ämbetsmän gjorde han den största grundläggande insatsen för svensk litteratur. Och han höll det hemligt för alla.

Den latinska inskriptionen på Säby gård. Den första enhetliga citatet man hittade lyder i översättning "Tro mig, klokt lever den som lever i skymundan" från Ovidii Tristia.

Erik Lejdelin