Det är i Martin Sandviks studio i Utby som senaste albumet "You can't kill my rock'n'roll" kommit till. Men det har tagit sin modiga tid. Ett album som nu Grammisnominerats.
– Vi har väl skavt på den i tre år. Ett år då vi letade efter vilken väg vi skulle ta. Men det är en cool grej att ingen annan platta är den andra lik, säger Adde Andreasson om det elfte studioalbumet.
– Nu är vi mer bombastiska, har hämtat influenser från Slade, Sweet och Queen. Vi är inte längre så punkiga, utan mer arenarock. Vi har fläskat på mer, men också dragit ned på tempot.
Det i sin tur har skapat en aningens problem på scenen.
– Ja, live är det svårt. "Electric rider" tyckte vi stod still. Men det gör den ju inte. Vi fick bara vänja oss, menar Martin Sandvik.
– När vi var yngre onanerade vi. Nu handlar det om samlag, försöker sig Adde Andreasson på i en liknelse.
Och apropå samlag har de fyra bandmedlemmarna totalt nio barn fördelat mellan sig.
– Det är alltid en stor grej att matcha inför varje turné. Men vi hade en stand in för någon månad sedan då Addes senaste barn kom, förklarar Martin Sandvik.
– Ja, det vi beundrar In Flames som inte ställer in, trots att bandmedlemmarna går på föräldraledighet. Hos oss går det ju att ersätta alla utom Jocke, det är ju han som är bandets röst och ögon, menar Adde Andreasson.
Det är han som står för lejonparten av gruppens låtskrivande i en noga uträknad process. Han inleder den, sedan fortsätter arbetet tillsammans med Martin Sandvik. Senast var även Vic Zino med i den andra fasen.
– Jag skriver det mesta. Jocke vill inte skriva texterna. Han sjunger dem bara. Martin är den som bestämmer när låten ska spelas in. Det är som en stafett där jag lämnar över pinnen. Jocke är den som kommer sist, säger Adde Andreasson.
2018 har varit ett intensivt år för bandet, som inledde året med en gemensam turné med Mustasch och Entombed.
– Det var många egon på ett och samma ställen, men det gick bra, flinar Adde Andreasson.
För en kort tid sedan kom Hardcore Superstar hem från en framgångsrik Japanturné.
– Det gick mycket bra i Japan. Helt utsålt, säger en förtjust Martin Sandvik när vi träffas i hans studio i Utby.
– Ja, allt är väldigt bra uppstyrt där. De hade tagit reda på allt, som att jag vill ha 52 centimeters höjd på min trumpall, fortsätter Adde Andreasson.
Men som om det inte räckte med det. När bandet firade sitt turnéavslut på en karaokebar fick killarna en rejäl överraskning.
– Vi hittade vår låt "Dreamin' in a casket". Det var otroligt smickrande och det fanns till och med en video inspelad med Göteborg från något som så ut som Tingstadstunneln, säger Adde Andreasson.
– Ja, då var man lite rörd, fortsätter Martin Sandviken.
– Tänk ett gäng från Landvetter och Torslanda hela vägen till Tokyo, säger Adde Andreasson.
Nu väntar sista spelningen för 2018, den på hemmaplan.
– Nu är det bra på riktigt, lovar Adde Andreasson.
