Petrus Sarmento, driftchef på Nockebybanan, står med ett knippe blommor i handen.

Blommorna är blå, betydligt blåare än den ljusblå vårhimlen.

Petrus Sarmento, driftschef på Nockebybanan.

Anders Gustafsson

Det här handlar om 37 vagnar. De har lackerats om. Eller är på väg att lackeras om.

I blått. Och delvis vitt.

Spårvagnarna trafikerar linje tolv på Nockebybanan, kallad Tolvan i vardagligt tal.

Petrus Sarmento förtydligar:

– Det är en klassiker, Bromma finns inte utan Nockebybanan.

Startar i Alvik

Nu står vi på stationen i Alvik.

Härifrån till Nockeby. Från Nockeby till Alvik. På Nockebybanan har Tolvan rullat fram och åter sedan 1920-talet.

Fram och åter.

I dag, 2023, kliver omkring 12 000 personer på och av på någon av Nockebybanans tio stationer under ett dygn.

Den här förmiddagen är klockan strax tio.

Invändigt ser spårvagnarna på linje tolv ut som tidigare.

Anders Gustafsson

En spänd förväntan märks.

Personal från entreprenören som kör spårvagnarna för SL:s räkning har samlats i en liten grupp vid entrén till Alviks perrong.

De spårvagnar som de senaste åren har trafikerat sträckan har rullat fram och åter i 20 år.

Fram och åter.

Rost och ojämnheter

Spårvagnarnas fernissa har slitits ut. Vagnarnas utsida har fått skavanker, som ojämnheter och småskador.

SL har ägnat de senaste månaderna åt att renovera vagnarna utvändigt, i lokaler i Ulvsunda.

Ett arbete som ännu pågår.

– De lackeras om en efter en, säger Petrus Sarmento.

I dag är det premiär.

Den första omlackerade spårvagnen ska snart avgå från Alvik.

Mycket riktigt. En blålackerad spårvagn rullar in vid perrongen.

Vi kliver på. Spårvagnen, som invändigt har samma blå säten och gula innerväggar som tidigare, skakar fram på rälsen.

Färden mellan Alvik och Nockeby tar omkring en kvart, åtminstone en onsdagsförmiddag i april.

Anders Gustafsson

Petrus Sarmento berättar varför spårvagnarna en gång i tiden målades i blått. Konstnären Isaac Grünewald vann en tävling om färgsättningen. Grünewald tyckte, enligt Sarmento, att blå färg bidrog till en sval kontrast till de många varmgula husfasader som förekom i Stockholm.

Det var 1920.

Tony och Pia Pettersson var några av passagerarna på premiärturen.

Anders Gustafsson

Nu är klockan strax kvart över tio. Sarmento avbryter sig för att ge en blomma till en passagerare:

– Hej, vi bjuder på en blå blomma i dag, spårvagnarna är nymålade.

En del av utsikten.

Anders Gustafsson

Ännu en station.

Passageraren Hillevi Nordquist kliver på. Även hon får en blomma och upplysningen om att vagnarna är nymålade. Hon utbrister:

– Den såg så skinande ut.

Parerar

Nu är vi ett tiotal passagerare, inkluderat delegationen från entreprenören och den utsända lokalpressen, som parerar krängningarna när spårvagnen tar sig fram genom kurvorna.

Petrus Sarmento berättar att han själv ibland brukar köra linje tolv här på Nockebybanan.

– Våren är bästa tiden, det är så fina färgskiftningar, säger han.

En av ändhållplatserna.

Anders Gustafsson

Spårvagnen är framme i Nockeby.

Klockan är 10.16.

Spårvagnen vänder, färden går tillbaka till Alvik. Dessförinnan har passageraren Hillevi Nordquist på mobiltelefonen letat fram vad den blå blomman heter som hon fått.

Hon håller upp mobiltelefonen där en bild på en blå blomma syns.

– Riddarsporre.

Klockan är då omkring 10.30.

Nu räknar entreprenören med att de blålackerade vagnarna håller färgen i ytterligare 20 år på färd fram och åter mellan Alvik och Nockeby.

Premiärturen med den nymålade spårvagnen mellan Alvik och Nockeby tog ungefär en halvtimme tur och retur.

Anders Gustafsson