Född på Karlbergs slott, ateljé vid Kungsträdgården, död i Djursholm. En safari i Hilma af Klints liv skulle kunna ta oss till många andra platser än denna: en liten skogskulle på Munsö med utsikt över Svinsundet.
Men denna kulle var en gång scen för konsthistoria.
– Här byggde Hilma sin ateljé, trots släktens avrådan, och här bodde och jobbade hon från och med 1917 och 1918, berättar Hedvig Ersman.
Hedvig är barnbarn till Hilma af Klints brorson Erik af Klint. Han kallades till ateljén 1938 när Hilma gick igenom sina verk och han har berättat om besöket: Om ateljéns välvda fönster och om dukarna som hängde på balkarna i det stora ateljérummet – de som kallades De tio största, som just nu hänger på Moderna Museet och som gjort att af Klint ofta kallas föregångare och banbrytare inom den abstrakta konsten.
Men i ateljén fanns också enormt mycket mer.
– Hon jobbade inte bara med den abstrakta konsten hon nu är mest känd för, utan gjorde också landskapsakvareller och detaljerade studier av växter, berättar Chanette Roihjert, ordförande i Föreningen Hilma af Klints ateljé.
Föreningen har som ett av sina långsiktiga mål att bygga upp ateljén och förankra af Klints konstnärskap till Munsö och Adelsö.
– Här fanns vattnet, de stjärnklara nätterna, krispigheten vi får smak på en höstdag som den här. Den kontakt med naturen som syns i hennes konst, den fick hon här, säger Chanette.
På Adelsö fanns släktgården Hanmora och Tofta. I det lilla torpet Täppan bodde Hilmas familj på somrarna.
– Hon beskriver i sina anteckningsböcker hur hon gick här i skogarna. Det var viktig mark för henne, säger Hedvig.
Släkten var sjöfarare och kartritare och det systematiska kartritandet finns även i Hilma af Klints konstnärskap.
– Hon jobbade extremt organiserat, i serier och grupper, numrerat och kategoriserat. Allt hänger ihop som i en matematisk formel och hon hade iscensatt precis vad hon skulle lämna efter sig, berättar Chanette.
Och det var brorsonen Erik som gavs förtroendet att förvalta det arvet. Allt testamenterades till honom, och bara sex år efter att han kallats att se Hilma af Klints verk i ateljén var han där igen för att tömma den efter hennes död.
– Min morfar fick besked från markägaren att han hade tre månader på sig att tömma ateljén. Och sedan revs den, berättar Hedvig.
Erik stuvade ihop alltihop, totalt 1300 tavlor, på vinden till sin lägenhet på Östermalm.– Och där låg det. Det var först när morfar blev pensionär på 60-talet som han tog rätt på det. Det är ju ett under att målningarna inte blev förstörda, att dukarna och färgerna höll.
Några av målningarna var i Hilma af Klints anteckningsböcker markerat med ett X. Det betydde att de skulle visas först 20 år efter hennes död, för först då trodde hon att de skulle bli förstådda.
Och när dukarna väl rullades ut för att ses av världen så var det också den riktigt stora världen och de allra största konstväggarna de kom till. 1986 visades Hilma af Klints abstrakta måleri för första gången för en stor publik – på Los Angeles county museum of art. Långt, långt från skogskullen på Munsö.