Det är en strålande vacker vårvintermorgon i Farsta. Magelungens snötäckta is gnistrar i solen. Boforsgatans betonghus badar i en nyans av guld.

I ett kök i ett radhus på Hagforsgatan sitter fotografen Björn Nilsson med en rykande kopp kaffe framför sig, och pratar om ett helt annat Farsta.

– Farsta är stigmatiserat, där kan man inte bo, där skjuts det, säger han.

Och visst skjuts det. Bara några dagar efter intervjun tömmer någon en salva mot en lägenhetsdörr någon kilometer bort. Men är händelser som den representativa för livet i Farsta i stort?

Björn Nilsson tycker inte det. Han är frustrerad över hur förorten presenteras, både i media och i kulturen. Antingen är det betong, vapenvåld och utanförskap eller så är det klämkäcka skildringar av lokal gemenskap.

Ingen av bilderna kommer särskilt nära vardagen, menar han. Den luckan vll han fylla med sitt pågående fotoprojekt.

– Jag vill komma bort från det här med brotten. Men inte som att jag vill lyfta det och säga, ”åh vad fint det är i förorten”. Jag vill visa vilken sorts människor som bor här. Att bo i Farsta är ingen större skillnad mot att bo i Bollnäs eller Ljusdal. Det är en vanlig liten stad, säger han.

Björn Nilsson vill fånga Farsta genom vardagliga porträtt på de som bor där.

Mattias Kamgren

Vill ta raka porträtt

Hans metod är att ta porträtt av människor som bor i stadsdelen. Bilderna ska han samla i en fotobok.

– Det ska vara raka nakna porträtt, där man ser personen som den är. Det är så jag vill ha det, berättar han.

Ordet nakna ska i det här fallet inte förväxlas med avklädda. Det handlar snarare om att bilderna inte ska bära med sig onödigt mycket information.

Deltagare söker han i lokala grupper på Facebook. Dagen innan vi träffar honom har han gått runt och satt upp lappar i portar.

– Personligen tycker jag det är jättekul att åka runt och träffa folk. Det är så himla polariserat i samhället, alla går runt och är rädda för varann. Men med enkel kommunikation försvinner allt sånt mellan människor, säger han.

Minor med familj, foto från Björn Nilssons Farstaprojekt.

Björn Nilsson

Mamma hade butik i centrum

Björn Nilsson är inte uppväxt i Farsta men har ändå en lokal förankring sedan länge. Hans mamma Siw drev under många år butiken Hinderssons garn i Farsta centrum.

Själv har han i vuxen ålder hunnit bo i både Hökarängen och Gubbängen, innan flyttlasset för några år sedan gick till radhuset i Farsta.

Björn Nilsson drog i gång ett liknande fotoprojekt med gubbängsbor tidigare. Det blev kvar i byrålådan. Han tyckte inte han hittade rätt ton.

Farstaprojektet hoppas han ta i mål och presentera både i bokform och som utställning.

– Jag vill ställa ut här i Farsta. Jag skulle också vilja göra fotoworkshops med elever på någon skola, säger han.

Hur många porträtt siktar du på?

– Jag ska i alla fall fota hundra. Det här är ett flerårigt projekt. Det är inget som blir klart i morgon.