Öde ö? Tankarna vandrar osökt till Söderhavet eller någon annan exotisk plats. Flyttlasset gick visserligen till en idyll, men den här ön är belägen i den sörmländska skärgården, mellan Nyköping och Trosa. Ringsö är stort som halva Kungsholmen. Ändå finns där bara en fastboende, Nils Kjellberg – eller Nille, som alla kallar honom.
I filmen säger Nille att han inte hade något val. Över telefon förtydligar han sig:
– Kungsholmen är en fantastisk stadsdel att växa upp i. Och teoretiskt sett har man alltid ett val, men du måste följa ditt hjärta.
En av NIlles islandshästar.
Thomas Blomqvist
Och hjärtat fanns på Ringsö, som funnits i familjens ägo sedan 50-talet. En plats där Nille tillbringade all ledig tid under uppväxten.
– Det bästa med livet här är att leva med djuren och årstiderna. Älskar man vacker natur är det en bra plats.
Mamma Ditte.
Thomas Blomqvist
Mötte Nille för 30 år sedan
Kvar i lägenheten vid Pontonjärparken blev Nilles 94-åriga mamma Ditte. Som ung flydde hon och hennes familj nazi-Tyskland och lämnade ett slott med 84 rum (!) åt sitt öde. På somrarna flyttar hon ut i skärgården och hjälper sin son. Hennes kärlek till Ringsö är lika stor: ”Det här är livet. Det här är platsen. Mellan hav och himmel och evighet”, säger hon i filmen.
I samband med flytten våren 1992 skickades filmens regissör – dåvarande lokaltidningsjournalisten Ulf Bertilsson – ut för att skriva om killen från storstan som planerade att leva av islandshästar och kronhjortar, turridning och jaktarrangemang.
– Jag har intervjuat ett oräkneligt antal människor och träffat statsministrar. Men det är de vanliga människorna som har dröjt sig kvar, de som är mer äkta och har mindre manér. Nille är topp tre, förmodligen nummer ett, säger han.
Idyllen Ringsö.
Thomas Blomqvist
”Svepningar har inga fickor”
Under åren som gått har Nille funnits där i Ulfs bakhuvud. Lite som en hägring. En dröm om att en gång göra en film av hans historia. Nio år efter att han påbörjade det motiga arbetet visas filmen nu till sist på bio.
– Det finns en beskrivning som passar klockrent in på Nille i filmen. Han säger det själv: Svepningar har inga fickor. Vi behöver människor som Nille, som en motkraft mot konsumtionssamhället som bara sköljer över oss.