Jazztrummisen Tommy Nilson, 85, är måhända officiellt pensionär sedan några år. Men sitta hemma och rulla tummarna ligger inte för honom. Under några år har han jobbat med att få ordning på det unika material med Östen Hedenbratt han som av en slump kommit över.

Nu har det resulterat i en skiva.

– Jag hade honom som vikarie i några av mina band. Han var speciell, kunde inte noter och var benägen. Men samtidigt väldigt duktig på att improvisera. Han var lite av Göteborgs svar på Thelonius Monk, säger han och jämför med den amerikanske jazzgiganten från bebop-tiden.

Få inspelningar

Inspelningarna på "Jazzpianist Östen Hedenbratt – lallens fader" är från Sveriges Radio i Göteborg, som då de gjordes i början av 70-talet låg på Drottninggatan.

– Det finns få inspelningar med honom och mig veterligen är det här det enda album som gjorts med Östen, förklarar Tommy Nilson.

Albumet inleds med nio spår lallandet, ett slags nonsenshumor som senare utvecklades av Kalle Sändare och har fått efterföljare som Galenskaparna, Stefan Livh och Peter Apelgren.

– Det började tidigt för Östen, redan på 40-talet. Min teori är att både han och Kalle var blyga och gömde sig bakom den här humorn när de skulle upp på scen. Allt gjordes i stundens ingivelse.

Inledningsvis var jazzpianisten Östen Hedenbratt – ja, sångerskan Sonyas storebror – och kontrabasisten Carl-Axel Thernberg, det vill säga Kalle Sändare, kollegor i Göteborgs jazzvärld på 50- och 60-talen. Men ju mer karriär Kalle Sändare fick på sina busringningar desto större blev glipan mellan vännerna.

Kultstämpel

För den senare blev det ett flertal album och en kultstämpel som, långt efter hans död 2008, fortfarande lever genom vänföreningen Gris- och Skridskoföreningen, som startades 2005.

Med Tommy Nilsons utgivning av ""Jazzpianist Östen Hedenbratt – tallens fader" får Östen Hedenbratt något av en upprättelse.

– Jag fick de här banden i slutet av 90-talet av min ungdomsvän Lasse Nyberg. Han hade, som vi alla, blivit sönderlallad och lyckats övertala Sveriges Radio om en inspelning för ett program om Östen.

Sändes aldrig

Inspelningarna gjordes, men programmet sändes aldrig. Däremot lyckades banden överleva.

– Men det var inte helt lätt. Det höll på att rinna ut i den berömda sanden. Inspelningarna var gjorda på hög hastighet och det fanns ingen bandspelare som kunde överföra dem, så de blev liggande.

Men genom tips om Jan Bruér i Stockholm lyckades det slutligen. Av den mängd inspelningar som fanns har sedan Tommy Nilson gjort ett urval, som blivit detta album.

– Östen var före sin tid. Han var på gränsen till geni eller kanske till och med var ett.