Hur ser platserna för det största folkmordet i historien ut i dag, snart 80 år efter andra världskrigets slut?

Det ville 59-årige Anders Löwdin från Bromma ta reda på.

Vittnesmålen etsade sig fast

Hans intresse för Förintelsens offer började på allvar först i början av 2000-talet.

– Jag såg Claude Lanzmanns klassiska dokumentärfilm "Shoah" och läste Förintelseöverlevaren Primo Levis memoarbok.

Mauthausen I var ett koncentrations- och arbetsläger.

Anders Löwdin

Skildringarna bet sig fast. Anders läste mer och mer.

– Jag kunde inte släppa det. Jag behövde se platserna.

Det blev till sex resor över fem år mellan 2014 och 2019. Anders Löwdin åkte till platserna för dödslägren. Till Polen, Litauen, Ukraina och Österrike.

– Bilderna skulle bli något annorlunda, tänkte jag. Samma ikoniska bild från Auschwitz-Birkenau som ständigt visas upp reducerar vidden av folkmordet, säger Anders Löwdin.

Nytt samhälle på 50-talet

I Gusen i Österrike byggdes ett nytt samhälle raskt upp på 50-talet, precis där arbets- och koncentrationslägret låg. Anders Löwdin har brottats med att förstå hur livet så tröstlöst gått vidare.

I Gusen i Österrrike fanns ett koncentrations- och arbetsläger kallat Gusen I. I dag består det lilla samhället på 11 000 invånare av bland annat finare villor. Byggnader från lägret finns dock kvar i kvarteren, i dag är de privatbostäder.

Anders Löwdin.

– Det byggdes upp fina gator, trädgårdar och allting. Jag har nog blivit mer öppen för att utveckling måste ske även i dessa områden. Men platserna är ju samtidigt sorgeplatser, det är svårt att förstå.

"Varje plats har sin unika historia. Jag har fått olika känslor och olika upplevelser vid varje plats", säger. Anders Löwdin.

Anette Andersson Fahlkvist

I dag är Gusen ett litet samhälle med 11 000 invånare.

– Bland de fina villorna finns byggnader från koncentrationslägret kvar. Hela lägrets port och bordellen är privatbostäder. Nazisterna mördade 40 000 människor här. På något sätt har invånarna accepterat det som skett.

Vilka är dina starkaste minnen?

– Minnet jag vårdar mest är Chelmno. Vid Babij Jar i Kiev, där runt 100 000 människor mördades, kände jag motsatsen. Där hade man inte förvaltat minnesplatsen och det blev en negativ upplevelse. Men man har bättrat sig och gjort platsen värdigare.

Sobibor VI var ett förintelseläger. Bild på marken.

Anders Löwdin

Anders Löwdins bok “Jag ville se platserna” innehåller femtio av hans bilder och släpptes i fjol. Under lördagen, 28 januari, besöker Anders Löwdin Vällingby bibliotek för att berätta om upplevelserna. Den 27 januari är det Förintelsens minnesdag vilket uppmärksammas på olika sätt i västerort. 15 årskurs 9-elever från Hässelbygårdsskolan besöker till exempel Auschwitz.

– Vi tar bland annat egna bilder och dokumenterar. Det är första gången skolan åker ner, men nu blir det tradition för skolan, säger SO-läraren Karin Grennard.

Gruppen från Hässelbygårdsskolan som åker till Auschwitz.

Emma Wik