LÄS MER: GöteborgDirekts guide till kultur och nöje
Förtroende. En viktig del i Måns Mosessons journalistiska gärning. Förtroende för dem han möter för sina reportage eller intervjuer. För förtroende öppnar dörrar till både människor, hjärtan och möjligheter.
Så när han, efter Tim Berglings självmord i april 2018, fick träffa den svenska världsstjärnan Aviciis föräldrar, Anki Lidén och Klas Bergling, var det just förtroende han väckte.
– De var fortfarande i ett sorgearbete när jag för DN:s räkning träffade dem i Las Palmas för en av få intervjuer som de gjorde. Framför allt fick Klas och jag fina och uppriktiga samtal. På något vis tyckte de att det var skönt med frågor utifrån, berättar Måns Mosesson.
– När jag gick därifrån kände jag att det var mer än ett reportage; det var en bok. En bok om svensk house som exploderade och tog över med Tim i centrum. I det fanns också ett större tema om vår tid: psykisk ohälsa och ungdomar som blir läkemedelsberoende. Hets på sociala medier och stress. Tims liv blev som en spegel av en hel generation.
Fenomenet Avicii
Det var inte bara Måns Mosesson som gick i tankar om en bok om fenomenet Avicii och Tim Berglings liv. Så hade också hans föräldrar gjort. Så när det bestämdes att en biografi skulle skrivas var det Måns Mosesson som fick förtroendet.
– Jag är oerhört tacksam för det, säger han, som fick tillgång till Tim Berglings mejl – över 40 000 stycken.
– Mycket av min bok bygger på dem. Där finns ställen där Tim skriver om hur han känner och hur hans mående är parat med tankar om sin tid. Med dem kunde jag beskriva det kaotiska livet som världsstjärna ur hans perspektiv. Jag var överväldigad av att få ett så stort ansvar.
Måns Mosesson har aldrig träffat Avicii, men följt hans karriär. Han har pratat med över hundra personer för sin biografi, som precis har kommit och redan är klar att publiceras i utlandet.
– Så här långt handlar det om att den blivit översatt till tio språk, säger han, som tror att boken kommer tilltala många.
– Jag tror att många kommer att kunna spegla sig i Tims tillvaro. Även om väldigt få är på hans nivå av arbetsbörda finns det mycket att känna igen sig i. Jag har reflekterat över det. Det tror jag alla gör.
Jo, Måns Mosesson är själv uppslukad av sitt jobb. Lever ensam för att var hängiven sitt yrke. Men så är journalist något han redan sedan unga år under uppväxten i Brottkärr strävade efter att bli.
– Det var i högstadiet på Samskolan… ja, kanske till och med då jag gick i sexan på Askimskolan. I samma veva som jag upptäckte hiphop och soul blev jag förälskad i Mats Nileskär och hans radioprogram. Här fanns Sveriges bästa journalist som hade en förmåga att få artister han intervjuade att öppna upp.
Började på Studentradion
Så hamnade han på GP:s ungdomssidor Graffiti och senare började han sända studentradio på Katrinelundsgymnasiet, utan att gå där eller ens på gymnasiet.
– Jag sände intensivt i fem år. Mamma skjutsade mig till morgonradion, som började klockan sju. Hon gjorde det utan att blinka, hon och pappa har verkligen ställt upp för mina drömmar, säger han kärleksfullt.
Vem är du mest lik – mamma eller pappa?
– Jag tror jag har fått mammas påstridighet. Hon är envis och engagerad. Från pappa är det mer eftertänksamheten, att ha lugn och ro i huvudet.
En tid efter gymnasiet väntade studier på Dramatiska Institutet i Stockholm, radioinriktning, förstås. Den som sedan gav prisade dokumentärer för Sveriges Radio. Men han gillar också rollen som skrivande journalist. Efter sin tjänstledighet från DN är han nu tillbaka på sin arbetsplats.
– Redan under tiden på Studentradion skrev jag i musiktidningen Didappa om soul och hiphop. Jag har alltid varit lite rädd att bara ses som en radiojournalist. Jag gillar att göra fördjupande reportage, hitta glittret och rytmen i skrivandet. Lite som i radion, säger han som tycker om det bästa av två journalistiska världar.
