– Det är en stor jävla glädje att finnas till! Jag hade ju lika gärna kunnat fastna i farsans kondom.

Orden rinner ur Jonas Gardell. Han blandar tankar om livet med citat från nya boken Fjollornas fest och tankar om den nya föreställningen, den som inleds med precis det där om farsans kondom.

Han stannar upp. Säger att han aldrig tidigare har inlett en föreställning med att prata om en kondom. Men så har han aldrig tidigare fyllt 60 år heller.

Föreställningen Man får inte leva om sitt liv. Det är det som är själva grejen, ska bli en sjuhelsikes fest. Det lovar han.

– Jag skrattar när jag repeterar för det är en så otroligt rolig föreställning. Jag skrattar nu, bara av att tänka på det, säger han och fnittrar bakom muggen med ett tryckt Pippicitat.

Allvaret får man på köpet

Komikerkollegan Johan Glans står för regi. Enligt Jonas är det hans som ser till att det blir riktigt, riktigt roligt. För det finns såklart också svärta, det gör det alltid när Jonas ställer sig på en scen.

– Man kommer skratta, gråta en skvätt och gå därifrån som en bättre människa. Allvaret är jag inte orolig för. Det får man på köpet.

Det har varit ett speciellt år för Jonas Gardell, med mycket allvar. Skilsmässan med maken Mark Levengood blev en landsangelägenhet. Kanske en sorts landssorg.

– När vi gick ut med det där fick jag mellan 30- och 40 000 privata meddelanden på sociala medier på bara några timmar. Folk skrev: ”Men hur tror ni det känns för mig då!”.

Det kanske inte är så konstigt, efter närmare 40 år som folkkär.

Fylla 60, släppa bok och göra ny stor föreställning. Jonas Gardell ligger inte på latsidan.

Malin Lövkvist

Inte rädd för döden

– Det är väldigt fint. Jag får mycket hat också, men det finns väldigt många som bryr sig om mig.

Efter skilsmässan hade Jonas svårt att se framtiden. I över 40 år hade Mark funnits där i varje bild. Nu var han borta och framtiden blev tom. Men inte på ett sorgligt sätt, förklarar Jonas. Han har i och med detta bestämt sig för att leva mer i pågåendet, som han kallar det. Och han är inte längre särskilt rädd för att dö.

Dessutom dog hans pappa av ALS när han var 59, en ålder som för Jonas markerat något slags slut.

– Det var en sån lättnad när jag insåg att jag passerat, att jag fortfarande lever. Från och med nu ska jag betrakta all tid som ett bonusliv! Jag är inte så bekymrad, kanske dör jag idag eller om trettio år. Men allt är en bonus.