I ögonvrån ser Gert-Olof Nickel, 77, en rovfågel som sitter på en torr, barrfri gren i en tall. Den har något i klorna. Han låtsas som om han inte ser den.
– Jag stannar inte och tittar för då flyger de direkt!
När han kommit utanför fågelns synfält plockar upp sin kamera, en Sony RX10 IV, ur ryggsäcken.
– Jag backar försiktigt och den sitter kvar. Då ser jag att det är en fiskgjuse med en röding i klorna. Den har förmodligen varit i Sandasjön och fiskat, där finns ju röding inplanterad.
I omkring en minut kan han fotografera fiskgjusen. Han ska precis ta fram stativet för att filma när en löpare stormar fram på stigen. Fiskgjusen lyfter mot skyn. Ögonblicket är över.
Kex och russin
Han leder cykeln över stenar och knotiga rötter, förbi tallkottar och älgbajs i Erstaviks naturområde.
Han är här fem, sex timmar varje dag för att speja efter älgar, hjortar och havsörnar. För ett par år sedan blev han med hjälp av kex och russin kompis med en rävfamilj.
– En av ungarna var väldigt nyfiken och vågade till slut ta mat ur min hand. Jag jobbade på bank innan jag gick i pension och trivdes med det men kanske borde jag sysslat med något sådant här i stället. Det är ju det här som är den stora grejen.
Taltrastarna pratar med honom. Det hör han bestämt sedan han skaffade en hörapparat för sju år sedan.– Jag fick fågelsången tillbaka – det är helt fantastiskt. Jag har ju lyssnat på fåglar sedan jag var liten kille på 50-talet.
Somnade i skogen
En majdag för tio år sedan trodde han knappt sina ögon: ”En lappuggla sitter där! I maj!”
– Sedan dess går jag här varje gång. För ofta om man har sett något speciellt någonstans så kan det dyka upp där igen.
Ibland kan besöken bli lite väl rofyllda. Häromdagen när han satt på en sten och fikade i solen ryckte han plötsligt till: ”Sjutton, är klockan så mycket!”
– Jag måste ha nickat till och sov i en halvtimme, timme. Det är väl härligt! Kan man ha det bättre?
Han har ställt ut på Älta bibliotek, visat bilder för skolklasser i Saltsjöbaden och pensionärsorganisationerna PRO och SPF. Regelbundet delar han också med sig av sina bilder i Facebookgruppen Ältabor.– Jag är inte ute efter att få ställa ut eller tjäna pengar jag tycker bara att det är roligt att dela med mig och visa hur fint här är.
Hjälpte forskare
En dag ringde en forskare från Naturhistoriska riksmuseet som sett en av hans bilder på ett havsörnspar i Erstavik. Han undrade om det fanns fler där man kunde se mer av ringmärkningarna. Genom att pussla ihop bilderna kunde han konstatera att hannen var från Fjärdlång, född 1999 och honan från Åbolands skärgård, född 2006.
I september 2018 ville en kompis att Gert-Olof Nickel skulle fotografera vad han trodde var en större beckasinsnäppa. En fågel som då bara hade skådats 25 gånger i Sverige.
– Jag kunde plåta från jättelångt håll och han skickade bilden till någon som kunde identifiera den. Sedan var det invasion av fågelskådare här i nästan en vecka.
Plötsligt skär ett annat ljud genom taltrastarnas sång. Gert-Olof Nickel plockar upp mobilen och svarar. Det är samma kompis.
– Han är borta vid Stolpladan och ser en jättefin bergfinkshanne – de ska ju egentligen inte vara så här långt söderut.
Gert-Olof Nickel tar på sig ryggsäcken och hoppar upp på cykeln.
– Jag har förvarnat min fru att det kan ta lite tid.