Golvet är blått. Kanske åt det turkosblå hållet. I alla fall åt det håll som en som aldrig varit i Karibien tänker sig färgen på en havsvik i Karibiens ö-värld.

Fast det här är inte Karibien. Det här är Vällingbyhallen.

I Vällingby.

Och några badgäster syns inte till. Här bedrivs gå-basket.

För personer som är 65 år eller äldre.

Det enda som påminner om Karibien är väl att en tillfällig besökare får ta av sig skorna för att riktigt uppleva känslan av platsen, att gå med strumpor inte på en sandstrand utan på gymnastikhallens plastgolv.

Aila Ibanez Mengüc är den som bestämmer här i hallen.

Aila Ibanez Mengüc håller i träningen, Ginny Holmlund och Karin Möller-Munkert lyssnar.

Mikael Andersson

Åtminstone under den närmaste timmen.

Hon är gå-basketledare i KFUM Blackebergs IK.

Tanken på gå-basket väcktes under pandemin, som ett sätt att hålla i gång sporten, säger Aila Ibanez Mengüc.

– Sedan har det här med gå-basket legat i bakhuvudet.

Anordnas det tävlingar i gå-basket?

– Det får bli nästa steg, säger Aila som betonar att sporten förutom att röra på sig handlar om att ha roligt.

Ideell ledare

En gång i veckan under våren leder hon gå-basket-sammankomsterna i Vällingbyhallen under sin friskvårdstimme som hon har genom jobbet.

Senare, när deltagarna sysselsätter sig själva med de olika övningarna, berättar Aila att hon till vardags arbetar på Riksidrottsförbundet där hon har hand om aktiva som är 65 år och äldre.

Hur har träningarna gått?

– Absolut över förväntan.

Som mest har 15 personer dykt upp till den här aktiviteten. Den här dagen är det nio personer.

Att spela basket i gångtempo har sina fördelar, som ett lugnare tempo och mindre slitage på kroppen. Elsa Palma tittar på medan Merih Berktan koncentrerar sig.

Mikael Andersson

När Mitt i en stund tidigare träffar en av deltagarna ute vid skostället, där reportern och deltagaren tar av sig skorna innan inträdet i hallen, kan tidningen inte undvika att ställa frågan:

Hur är det att gå och spela basket?

Deltagaren, som presenterar sig som Anne-Maj Nilsson, förklarar att hon har spelat basket på elitnivå för Blackeberg och att det känns ovant att gå och spela basket.

– Jag vill helst springa, säger hon.

Anne-Maj jämför aktiviteten med en Monty python-sketch, sketchen där John Cleese går med jättesteg, silly walks, löjliga gångstilar.

Övning med koll

Tillbaka inne i gymnastikhallen.

I det moment som följer ska deltagarna samtidigt som de går runt i hallen studsa varsin basketboll och rycka loss de andra deltagarnas gymnastikband som sitter nedstuckna i deltagarnas byxlinning där bak, ett träningsmoment kallat svanskull, enligt Aila.

– Alla går och rycker av svansar en och en. Samtidigt har man lite koll åt alla håll, instruerar Aila.

Deltagarna går runt i hallen och studsar basketbollarna samtidigt som de försöker, och i flera fall också lyckas, att rycka loss banden från varandra, något som bekräftas av förlägna skratt.

Att göra mål är förstås fortfarande en del av spelet, även om det handlar om gå-basket.

Mikael Andersson

Därpå följer allehanda träningsmoment. Ett moment är att inta en grundposition inför ett skott mot basketkorgen, en position Aila liknar vid att vara halvvägs på väg att sätta sig på toa.

Merih Berktan, en av deltagarna, säger att hon tycker det är roligt med gå-basket. Men det är inte helt enkelt, konstaterar hon:

– Man vill helst springa, säger hon.

Aila lugnar och säger att det inte är ”världens regelbrott” om någon skulle glömma sig och springa.

När träningstimmen närmar sig slutet lämnar tidningens reporter de förnöjsamt gående deltagarna, det möjligen turkosblå plastgolvet och går ut i entréhallen för att dra på sig skorna.

Aila Ibanez Mengüc säger att de arrangerar gå-basket nu under våren och sedan ska utvärdera om fortsättning följer.

Basketbollar är oftast gjorda av gummi eller läder och har en omkrets på lite drygt 70 centimeter.

Mikael Andersson