Gräset. ”Planen är som i argentinska andraligan” – AIK:s Nikolas Stefanelli är en av många som rasat över gräset på Friends, som har varit ett olycksbarn sedan dag ett. I början tvingades man byta ut gräset flera gånger per år. Dåligt solinsläpp och klen luftomväxling beskrivs som bovar i dramat.
Tio år efter första fotbollsmatchen tycks fastighetsägarna ha hittat en lösning framåt: Ljusriggar och enorma fläktar. Om den nya tekniken gör gräset hållbart över tid återstår att se.
Ljudet. När Iron Maiden spelade på Friends 2013 var ljudet så kasst att folk krävde pengarna tillbaka och anmälde arrangören Live Nation till Allmänna reklamationsnämnden, ARN. Flertalet konserter har fått beska kommenterar om ett burkigt och ihåligt ljud. Även fotbollspubliken har anklagat akustiken för att sabba stämningen.
Miljardnotan. Inför bygget sades arenan komma att kosta 1,9 miljarder kronor. Det visade sig dock att marken, gammal sjöbotten, behövde saneras (+ 370 miljoner kronor). Längs vägen beslöt man också att bygga ett gäng extra VIP-loger (+ 300 miljoner kronor). Därtill kom övriga kostnader på cirka 230 miljoner kronor (uträkning från Aftonbladet). Slutnota: 2,8 miljarder kronor.
Muthärvan. Solnas nya kronjuvel solkades ned rejält av mutåtalet mot flera inblandade i arenabygget 2012. Det ledde till att Solnas stadsdirektör Sune Reinhold mot sitt nekande fälldes för mutbrott sedan han fått 900 000 kronor i konsultarvoden vid sidan av sin tjänst, utan att ha fått sitt extrauppdrag godkänt. Övriga åtalade friades.
Säkerheten. Publikstormningar, klämsel, panik och slagsmål. "Säkerhetsarbetet på den här arenan är en fullständig skandal", utropade Radiosportens Magnus Wahlman efter en bandyfinal som under kaotiska former fick avbrytas. Säkerheten har ifrågasatts upprepade gånger. Arenasidan har hänvisat ansvaret till arrangörerna.
Trafikkaoset. Trängsel och massiva köer både från och till arenan har plågat besökare till de stora evenemangen. Utrymmet kring arenan har ansetts för trångt. Tillresta fans får också boende i Arenastaden att ilskna till, då p-platserna går åt i ett nafs.