Olympiern Petter Menning har vunnit flera EM- och VM-medaljer under sina år som kanotist. Han började paddla kanot redan som 12-åring, men inte riktigt för nöjes skull – utan som en slags tillflykt från livet där hemma.

– När jag var runt sju år förstod jag att pappa var alkoholist, säger han.

Petter Menning växte upp på Södermalm och i Midsommarkransen. Hans föräldrar, som idag är avlidna, skilde sig när han var fyra år.

– En av de största anledningarna till skilsmässan var att pappa drack alldeles för mycket. Min mamma blev deprimerad under en lång tid efter det, ungefär i 12-13 år, berättar Petter Menning.

Fylla tomrummet

Under barndomen ville han fly hemmet. Han hade alltid en stor klump i bröstet. Hur skulle mamma och pappa bete sig när han kom hem? Skulle pappa dricka för mycket igen?

Petter Menning berättar att han under sin barndom sökte sig hemifrån, och på så sätt började allt med kanoten.

Jessica Welander

– Jag kunde åka in till Sergels torg efter skolan, bara för att hänga där och driva runt. Det var inte så optimalt för en tolvåring att göra, säger han.

Hittade kanotsporten

Han längtade efter något och ville fylla det stora tomrum han kände varje gång han klev in i sitt eget hem. Efter att ha testat flera sporter fann han fortfarande inte den gemenskap han sökte efter.

– Jag följde då med min klasskompis och hans pappa till kanotklubben vid Reimersholme. Jag kände så tydligt att det var ett ställe jag ville komma tillbaka till.

Petter Menning berättar att han såg kanotklubben som en andra familj, ett sammanhang att höra till.

– Jag var inte någon talang i paddling de första åren, men jag ville alltid vara med på varenda träning.

Under loven och helgerna åkte han ibland iväg med kanotklubben till tävlingar och läger – något som gav Petter Menning en trygghet.

– Helgerna och loven kan vara riktigt tuffa för maskrosbarn. Det är som ett stort svart hål av osäkerhet, när inte skolan finns där för en heller, säger Petter Menning.

Pratade inte med någon

I perioder träffade han inte sin pappa alls, men ibland bodde han där varannan vecka. Den stora resväskan med kläder och skolprylar som släpades mellan de två hemmen blev aldrig uppackad.

– Jag visste aldrig vad som skulle hända och när jag skulle behöva åka igen. Ibland behövde jag bara ta grejerna och dra från pappa, berättar han.

Petter Menning pratade inte med någon. Varken skolan, kanotklubben eller vännerna visste hur han egentligen hade det hemma.

– Det kändes pinsamt och jag trodde att ingen annan hade det som jag.

Bearbetat barndomen

Petter Menning började under sitt vuxna liv bearbeta sin uppväxt med idrottspsykologer, när han insåg att hans upplevda barndom påverkade prestationen.

Petter Menning hade runt 20-års åldern fortfarande svårt för att se framemot högtider som julafton och sin egen födelsedag. Hans fru Evelina har varit ett stort stöd och hjälpt honom mycket, berättar han.

Evelina Menning

– Jag började sedan tala öppet om hur allt egentligen började med kanoten. Jag gick inte dit med mina föräldrar och allt var inte solsken som man kan tro.

Vill hjälpa unga

Idag bor Petter Menning på Rindö, där han trivs med vattnet runt omkring. 2015 började han engagera sig i föreningen Maskrosbarn, som hjälper unga som har det svårt hemma.

– Jag har varit ute och paddlat med ungdomar och samtalar med dem. Bara man kan hjälpa en person till ett bättre liv är det värt hur mycket som helst, säger han.