Sedan en tid möts föräldrar, barn och ungdomar av en låst dörr när de ska in i Liljeholmshallarna, där ett 40-tal olika föreningar från flera delar av Stockholm har sina träningar och matcher.

För att komma in krävs ett låskort som är programmerat för just det tidsintervall som det egna laget har tränings- eller matchtid.

– Det känns lite dumt, det blir ju svårare för oss föräldrar när vi ska hämta och lämna våra barn, konstaterar Anders Veijde från Gröndal vars son spelar i IF Swithiod Handboll.

Jenny Tirén Berg, kommunikatör på Stockholms Idrottsförvaltning förklarar bakgrunden:

– Vi har haft incidenter där obehöriga har varit inne i hallen och uppträtt hotfullt. Som besökare och medarbetare hos oss ska man kunna känna sig trygg och det tror jag att föreningarna också vill, säger hon.

"Långt att springa"

Entrédörrar med kortlås finns sedan tidigare på de flesta av Stockholms idrottshallar. Men situationen i Liljeholmen är speciell, menar Caroline Silverudd Lundbom, ordförande i innebandyklubben Högalids IF, med 15 olika lag som tränar i hallarna.

– Här finns tre olika hallar och med väldigt många idrotter som pågår parallellt. Särskilt för dem som använder hallen längst bort blir det långt att springa och öppna, säger hon.

Caroline Silverudd Lundbom

Petter Beckman

Högalids IF får också svårare att komma åt sina utrustningsskåp, där de förvarar västar, koner och bollar med mera. Det påverkar också leveranserna till kafeet som föreningen har hand om.

– Hittills har lagen enkelt kunna passera här och hämta bollar, om de ska spela någon annanstans. Nu måste jag se till att alla 15 lagen har sin egen bollpåse.

"Borde ha förankrat"

Jenny Tirén Berg tror att de inkörningsproblem som föräldrar och klubbar upplever kan vara övergående. Om inte lagen själva kan hitta lösningar finns det alltid personal på plats som kan hjälpa till att öppna, framhåller hon.

– Vi har satt upp anslag på dörren med telefon, så våra besökare enkelt kan komma i kontakt med personalen om de inte kommer in.

Caroline Silverudd Lundbom tycker att informationen har varit otydligt och att Idrottsförvaltningen borde ha förankrat förändringen bättre.

– Det känns inte som att de har satt sig in i användarnas situation. Man ska komma ihåg att det här är ett arbete vi utför ideellt. Vi hjälper gärna till att hålla hallen trygg, men de har inte ens diskuterat saken med oss, säger hon.