Hector står bekymmerslöst och dansar inne i sin lucka. Klockan närmar sig halv nio, stressade människor skyndar fram på Hässelby strands t-banestation.
I spärren framför den dansande Hector är flera ukrainska flyktingar med speciella passerkort. Hector säger hej på ukrainska.
– Ett 80-tal går förbi när jag jobbar i Vällingby, runt 35 här. Många var bistra när de kom, hälsade inte. De var märkta av allt. I dag är de gladare. Sedan jag började lära mig lite ukrainska, säger Hector och skrattar.
Hector Riveros försöker bygga upp resenärernas självkänsla under den korta tid han träffar dem i luckan. ”Jag försöker få dem att se ljust på tillvaron”.
Mikael Andersson
Han har även lärt sig andra språk under tiden i spärren. Engelska, lite ryska, någon bit grekiska, några fraser arabiska.
– Jag pratar mest småstrunt. ”Mycket jobb men lite pengar”, sådana saker.
SE FILMEN: Här dansar Hector loss
En ung ukrainsk kvinna hälsar tillbaka med ett leende mot Hector.
– Vissa saker kan man förändra, vissa inte. Det försöker jag förmedla till resenärerna, säger han.
Olika språk blandas
Hector tvingas tillfälligt pausa musiken. Det har blivit problem med spärren och en tekniker har kallats ut. Efter en kvart funkar den igen.
Men på detta följer en kvinna som inte kommer genom med sitt kort. Hector får skjuta upp dansen.
– Jag vill aldrig vara respektlös, säger han och trycker på musiken igen på sin mobiltelefon.
Vad hör vi nu?
– Latinamerikansk dansmusik. Sedan blir det nog något mer engelskt romantiskt och kanske någon svensk popklassiker.
Hector Riveros är känd bland resenärer vid västerorts t-banestationer för sin dans och musik i luckan.
Mikael Andersson
Vi träffade Hector i maj 2020. Då hade pandemin slagit till. Resenärernas ögon var oroliga, minns Hector.
– De är ännu oroliga och dystrare i dag. Många är stressade. Men jag gör dem glada. Jag märker det på dem när de ser vem som jobbar. Men den stora skillnaden är alla ukrainare.
Har varit andlig coach
En iransk man stannade till vid honom häromveckan.
– Han startade ett videosamtal med sin fru i Iran, ”kolla, det är happy mannen”, säger han.
Boken ”En klagofri värld” ligger på Hectors bord inne i den spartanskt inredda spärrvaktsbåset. Han har testat på vara andlig coach tidigare. Han sjunger med i musiken en stund.
– Min sång är bra, men hörs dåligt, brukar jag säga, skrattar han.
Det var 2003 som Hector Riveros började jobba i spärren. Han började på blå linjen, sedan fem år tillbaka är det bara gröna linjen som gäller, och stationer som Hässelby strand, Vällingby och flera stopp i Bromma. Men långt innan det jobbade han som lokalvårdare på stationerna.
– Folk tänkte nog ”den där har jobbat för länge” när de såg mig rå runt och dansa med städborsten. Och det är väldigt länge sedan, säger Hector.
Vad säger kollegor och chefer om dig?
– De tycker bara jag är kul. Så länge jag inte spelar för högt. Men under alla år har inte en enda klagat.
Vilken är favoritlåten?
– Alla som ger energi. Det blir mycket latinamerikanskt. Låtar där man skrattar och skojar åt problemen. Spanjorerna och fransmännen kan hålla på med sitt melankoliska, sentimentala. Visst, tyck synd om er själva, men snälla, gå åt sidan. Latinamerikaner vill ha kul på morgnarna.
Känner du till fler lokala profiler i Hässelby, Vällingby och Spånga som du vill läsa en intervju med? Tipsa vår reporter Filip Magnusson på filip.magnusson@mitti.se!