– Vi utreder barn där det finns behov av extrastöd, där föräldrarna inte räcker till och där kanske barnen själva missbrukar. Då går vi in med insatser, men flyktingfamiljerna har sällan sådana problem och de flesta försörjer sig till och med själva. Vi är ingen bostadsförmedling, vi har inga bostäder, säger Elisabeth Bengtsson.
Och det stämmer. Socialkontoret hyr lägenheter, främst av Sollentunahem, som man sedan hyr ut i andra hand till nyanlända.
Socialkontoret har visserligen så kallade försökslägenheter, men de är till för vuxna personer med missbruks-, psykiska eller allvarliga sociala problem som behöver stöd från socialtjänsten för att få och behålla ett eget boende.
– Vår uppgift är att stötta folk i kris. Att var flykting är ju en kris på ett sätt, men vi lägger också ner mycket energi på att hjälpa dem, framför allt i början då de ska få personnummer och ofta skriva in sig i arbetsföremedling, bostadskö, skola och förskola, säger Elisabeth Bengtsson.
"Inte allenarådande"
Socialnämndens ordförande Seppo Karmitsa (KD) förklarar att man inom socialtjänsten har jobbat enligt barnkonventionen sedan långt innan den blev svensk lag för drygt ett år sedan.
– Det betyder att man ser till barnens bästa först och främst och barnkonventionen ingår i den lagstiftning vi har att ta hänsyn till i alla utredningar vi gör, men den är inte allenarådande.
Liksom Elisabeth Bengtsson betonar Karmitsa att de flesta av flyktingfamiljerna är självförsörjande och ”inte föremål för socialtjänsten alls”.
– Och då är det till den enskilde att ansvara för sitt hyreskontrakt. Är man en barnfamilj och saknar kapacitet att få bostad så går socialkontoret in och ev erbjuder tillfälligt boende.
Seppo Karmitsa förklarar att han känner för familjerna, men konstaterar att bostadssituationen är oerhört svårlöst i Stockholm.
– Ingen hade förutsett flyktingströmmen som kom 2015–2016, och jag tycker inte att regeringen har tagit sitt ansvar strukturellt, säger han.