Wagma Safi, Maram Assaddiki, Selena Stojanovic och Maya Omar Sami har tagit plats vid en av bänkarna i bildsalen på Fittjaskolan. De går i sexan och är, trots sin unga ålder, redan etablerade illustratörer.

Det var i den här bildsalen som de och de andra eleverna i klass 6A och 6B fick rita bilder till barnboken "Någons bror" som handlar om sorgen efter alla dem som blivit offer för våld och skjutningar.

– Det var spännande och det kändes bra att få göra det – men också sorgligt. Det var ju någons bror som hade dött i boken, säger Wagma Safi.

Skjutning kort efter

Bara veckor efter att de börjat sina teckningar blev bokens ämne högaktuellt. Då ägde en skjutning rum en eftermiddag i Fittja centrum.

– Jag blev rädd. Fast jag förstår inte varför man gör så. Han som sköts hade kanske gjort något dåligt, men man behöver inte försöka döda honom bara för det, resonerar Selena Stojanovic, som tycker att det borde pratas mer om våldet.

Bara dagar efter att projektet dragit i gång skedde en skjutning i Fittja centrum.

Tom M Kronestedt

De andra flickorna hummar och nickar instämmande.

Det var just behovet av att prata om det dödliga våldet som gjorde att boken kom till, menar författaren Viveka Sjögren.

– Jag blev berörd av nyhetsrapporteringen av det som sker så jag kände ett behov av att använda den röst jag har för att påverka i samhället. Och just med fokus på barnen. För jag upplever att det saknas material för att föra ett samtal med dem om det som sker, säger hon och hoppas att boken nu ska fylla den luckan.

Viveka Sjögren har skrivit barnboken Någons bror om sorgen efter alla dem som fallit offer för våld och skjutningar.

Joakim Brolin

Borde varit ungdomsroman – eller?

Det lär den nog också göra. Det tror de fyra flickorna i Fittjaskolans bildsal och bildläraren Hannah Grees. Hon är den som har ansvarat för projektet från skolans sida.

De är alla rörande överens om att "Någons bror" är en viktig bok med ett ännu viktigare budskap. Det råder däremot delade meningar om tilltalet i boken.

– Den är bra för dem i vår ålder för det är då man kanske börjar göra sådana här grejer. Men det kan vara bra för de äldre barnen att läsa den också så att man inte dödar – det är någons familj, säger Maram Assaddiki.

– Fast det kommer de nog inte göra. Kanske om man gjorde om boken med en högre nivå så att äldre barn vill läsa den – nu kanske de tycker att den är barnslig för det är en barnbok, tillägger Selena Stojanovic.

Eleverna fick Vivekas text upplästa för sig. Deras uppgift var att sedan teckna ned sina tankar och känslor utifrån vad de här. Så här blev de fyra flickornas teckningar.

Tom M Kronestedt

Bildläraren Hannah Grees har en annan inställning.

– Boken är tydlig och tillsammans med era drabbade bilder blir man mer berörd av boken som den är nu än man hade blivit av en klassisk ungdomsbok, säger hon.

Bokrelease

I kväll väntar boksläpp på Botkyrka konsthall. Och trots att Mitt i:s reporter råkat avslöja hur boken ser ut för de fyra flickorna (det skulle bli en överraskning) är de spända på att få se hela resultatet.

– Det ska bli spännande. Det här är något jag kommer komma ihåg och det kommer fastna i minnet, säger Maya Omar Sami.

Kommer ni vilja bli illustratörer när ni blir vuxna?

– Om jag blir bättre på att rita så kanske. Jag är bra på att rita en streckgubbe, men inte en riktig människa, säger Selena Stojanovic.