På Bio Kaskad i Blackeberg visas i dagarna svenska filmklassiker med ukrainsk undertext.

– Jag har själv bott i andra länder och vet att det kan vara svårt att få kläm på den kultur man förflyttats till och att man kan ha sina fördomar.

Det säger Martin Sjölander, genreutvecklare på studieförbundet Kulturens bildningsverksamhet.

Hans tanke med filmvisningarna i Blackeberg är att visa något som ger mer än bara en stunds förstörelse.

Pratar om filmerna

Han vill få igång en diskussion.

Under ett antal onsdagskvällar samlas biobesökare på Bio Kaskad i Blackeberg för att se på svenska filmklassiker.

Publiken är företrädesvis människor som flytt undan kriget i Ukraina.

Förutom Ronja Rövardotter, Mitt liv som hund, och Lotta på Bråkmakargatan, visas filmerna Morsan och polisen, Änglagård, och Så som i himmelen.

Det är svenska filmklassiker?

– Ja, filmerna visar att svenskhet kan vara på en massa olika sätt, de visar vårt knäppa och mänskliga beteende.

Den ukrainska konstnären Vitalina Maslova har tillsammans med Mariana Edman på kulturskolan i Uppsala, översatt filmerna, från svenska först till engelska, sedan till ukrainska.

Ett arbete som har pågått sedan i augusti.

"Korta puckar"

Den dag Mitt i intervjuar Martin Sjölander var arbetet ännu inte helt klart.

– Jag har fått alla översättningar men de ska också synkas och snyggas till. Änglagård lämnade vi in i går (dagen innan visning), så det är ganska korta puckar.

Filmsnack. Efter visningarna pratar biobesökarna om filmerna, om likheter och olikheter mellan svensk och ukrainsk mentalitet.

Valentina Munoz Diaz

Under filmvisningarna, som studieförbundet Kulturens bildningsverksamhet och Region Stockholm finansierar, ingår även en diskussion efter filmerna, under ledning av en samtalscoachen Zoryana Ilkiv.

– Vi pratar om kulturella skillnader. Att visa nakenhet i film (som det handlar om i en del filmer) är inte så vanligt i Ukraina. Det blev ett kul samtalsämne. Och att barnens röst tas på allvar i Sverige, något som också visas i filmerna, är en annan skillnad som kom upp vid samtalet.

Har ni hittat likheter?

– Medmänsklighet, det finns överallt. Filmen Ronja Rövardotter kändes som att den slog an hos biobesökarna bland annat för att det är en film som är så naturnära. Men det är min tolkning.

Vill förändra

Biobesökarna, hittills mestadels kvinnor, verkar att trivas.

– En deltagare har sagt att filmvisningarna blivit som en liten familj, att det är jättemysigt.

Martin Sjölander som själv är journalist, tror på film som ett sätt att överbrygga skillnader mellan människor.

– För mig är film en uttrycksform som har stor potential, som kan förändra människor i grunden, det är ett kraftfullt sätt att kommunicera på.

Han hoppas att filmprojektet på Bio Kaskad i Blackeberg ska föras vidare.

– Jag har inga tydliga mål mer än att det här sättet att visa film ska komma ut till landet, dels till större städer som Göteborg, Malmö och Luleå, men att det även vore spännande på biografer på landsbygden.

– En deltagare har sagt att filmvisningarna blivit som en liten familj, att det är jättemysigt.

Arrangörer. Martin Sjölandet och Vitalina Maslova är med och arrangerar filmkvällarna.

Mishu Rahman