Till Stadsmissionens Stödteam Ukraina på Södermalm kan personer som flytt kriget vända sig för att få hjälp och stöd. En av dem som brukar komma hit är Anna Klymova.

När kriget bröt ut bodde hon i Kyiv.

– Först åkte jag till västra Ukraina, det var där jag beslutade mig för att åka till Sverige. Jag hade en kompis som studerat här i flera år. Jag ville inte, men jag var tvungen. Jag skulle aldrig kommit hit om jag inte hade barn, säger hon.

Bredvid henne sitter dottern Diana, 4, och äter en kaka. Efter ett tag tröttnar hon på att de vuxna bara pratar och går och sätter sig och ritar vid bordet bredvid.

– Jag hade ingen tid att förbereda mig. Om man annars flyttar utomlands så hinner man läsa på, lära sig språket och om kulturen. Allt här har varit en utmaning – att handla mat, att ha möten med myndigheter. Allt.

Jag hade önskat att jag hade tillgång till SFI och kunnat få ett svenskt personnummer. Men det är svårt att veta vad som gäller och jag vågar inte kräva något," säger Anna Klymova som flydde till Sverige för ett år sedan med dottern Diana, 4 år.

Victor Malmcrona

Svårt att anpassa sig

Av stödteamet fick hon hjälp att hitta en lägenhet i Farsta och ordna dagisplats åt Diana.

– Hon har haft svårt att anpassa sig och umgås med andra barn. Innan var vi hemma på grund av pandemin, sedan kom kriget. Hon har inte träffat andra barn. Hon vill inte gå på dagis utan vill helst vara hemma.

Vad som väntar i framtiden är svårt för Anna Klymova att svara på. Kvar i Kyiv är hennes man och föräldrar.

– Jag skulle gärna lära mig svenska och jobba, men först måste jag säkerställa att Diana har det bra. Sedan kan jag tänka på mig själv.

– Jag vet inte om eller när vi kan åka tillbaka. Min familj säger att allt är bra hemma, men det gör de bara för att jag inte ska oroa mig.

Att våga tänka framåt

Det har varit ett tungt första år i Sverige. Det som förändrats sedan Anna Klymova kom är att hon är lite lugnare och börjat acceptera sin situation.

– Innan kunde jag bara ta en dag i taget, men nu vågar jag tänka och planera en månad framåt.

– Det har inte varit krig i Sverige på väldigt många år, men vi har mötts med stor empati. Det stöd och hjälp vi fått är över förväntan.

Illia Bielousov flydde från Charkiv när kriget bröt ut.

Victor Malmcrona

Lätt att bli lurad

Även Illia Bielousov har varit i Sverige i ungefär ett år. När kriget kom satte han sig med sin fru, farmor och tre barn i en bil och lämnade Charkiv.

– Sverige har ett bra rykte om sig att de har hand om barn, det var viktigt för mig. Första tiden här var allt svårt. Att hitta jobb och en plats att bo. Det är många som blir lurade att swisha för hyreskontrakt som inte finns, eller till att jobba utan att få den ersättning man har rätt till.

I dag har Illia Bielousov ett jobb han trivs med och en lägenhet i Salem där familjen har det bra.

– Vi har fått hjälp med kläder och möbler och haft turen att träffa människor som verkligen bryr sig. Jag är väldigt tacksam.

Om han någonsin återvänder till Ukraina vet han inte.

– Varje dag säger jag till mig själv att jag är vuxen och tog beslutet att åka hit. Jag har tre barn att försörja och måste hantera det på det sätt som är bäst för dem. Som det ser ut nu vill jag vara kvar, arbeta och betala skatt. Mina barn trivs bra och har integrerats snabbt. För dem kommer det bli svårt att flytta hem.

Irina Swahn, ombud på Stadsmissionens Stödteam Ukraina på Södermalm. "Det bästa vägen in i det svenska samhället vore om de från Ukraina hade fått tillgång till SFI. Det får de inte i dag," säger hon.

Victor Malmcrona

Hundratals får hjälp

Runt 500 personer från Ukraina har hittat till Stödteam Ukraina på Södermalm. Här erbjuds de aktiviteter för barn, hjälp av ombud i kontakt med myndigheter och får utbildningar. Irina Swahn, ombud vid stödteamet, ser att deras verksamhet kommer finnas kvar längre.

– Vi ser att det fortfarande är många på flykt från Ukraina som behöver hjälp av olika slag och vi kommer att fortsätta att anpassa vårt stöd utifrån de behov vi möter, säger hon.