De små lammen hörs på lång väg när vi närmar oss vikingagården i Smedby på påsklovets sista vardag.

Ett gällt "bäääää" ger ändå vårkänslor, trots att stora snöflingor singlar ner på stigen.

– Ni skulle kommit hit i går, då var det 160 besökare säger forngårdspedagog Anders Lilliehöök medan han barkar av pinnar till ett tält.

Anders Lilliehöök, forngårdspedagog på Gunnes gård.

Johannes Äng

Aprilvädret gör verkligen skäl för sitt namn. Men trots snöyran springer 9 tackor och 15 lamm fram och tillbaka mellan husen och låter sig villigt klappas.

Fåren är lika nyfikna på besökarna som vi på dem.

Johannes Äng

– De känns mjuka och blöta, säger Tindra Rydberg, 14, som är på besök från fritidsverksamheten Smedjan ett fårbräk bort.

Något mer långväga gäster hittar vi i Henrik Persson med dottern Ingrid, 6,5. De har tagit sig från Märsta för att klappa djur och lära sig lite mer om vikingatiden,

– Vi har tänkt åka hit många gånger, men nu blev det äntligen av. Det är häftigt att det finns ett sådant här ställe, säger Henrik.

En nyfiken tacka buffar på Ingrid, som försiktigt lägger handen på den krulliga ullen.

– Varför är de så hårda på ryggen?

Märstaborna Henrik Persson med dotter Ingrid gjorde äntligen slag i saken och besökte Gunnes gård. "Vi har varit på väg många gånger, men det har inte blivit av."

Johannes Äng

Det är andra dagen på gården för lammen.

– Flera av dem var ganska små, de är bara några veckor gamla. Vi kan inte ta hit lammen direkt när de föds, man måste vänta en viss tid innan man får transportera lamm, säger forngårdspedagog Viktor Sjögren.

Är det en stor dag på Gunnes gård när djuren kommer?

– Det är det definitivt. Gården är ju fin, viktig och intressant i sig, men den kommer till liv först på riktigt när djuren kommer hit. Det märker vi också på våra besökare och det är också då vi får frågor om vi bor här, säger han och skrattar.

Viktor Sjögren berättar att alla husen på gården är rekonstruerade.

– Vi har tittat på arkeologiska rester av en specifik vikingagård som hittades i början av 80-talet utanför Bålsta, Pollista. Det inkluderar husens storlek, hur de står i förhållande till varandra och vad de har använts till.

Han pekar på att gården är speciell i och med att det inte byggdes ett långhus, där allting gjordes, utan sysslorna har delats upp i flera olika hus som boningshus, kokhus, fähus och hantverkshus.

Nu är fåren och lammen på plats på Gunnes gård.

Johannes Äng

Där Gunnes gård ligger i dag har det även med största sannolikhet legat en bondgård på vikingatiden.

– Vi har gårdsgravfält på andra sidan staket, vilket tyder på att här legat en gård. Man begravde sina döda nära.

Forngårdspedagog Viktor Sjögren framför boningshuset på Gunnes gård.

Johannes Äng

Gården är även ett museum där man på olika sätt kan lära sig om järnåldern och vikingatiden.

– Bara genom att gå runt här en stund, titta på djuren, husen och på oss som jobbar här, så har en person lärt sig något om den tiden. Vi försöker med kläder, hus och djuren visa upp hur det var på en gård på järnåldern, säger Viktor Sjögren.

Och många hittar hit. Runt 22 000 besökare kan museet räkna in årligen, däribland en ökande andel utländska besökare.

– Vi är lite småkända i världen bland vikingaintresserade, säger Viktor Sjögren.

Det är väl ändå vår när djuren kommer till Gunnes gård? Trots snön...

Johannes Äng