Majorna

Ryktet om en alldeles speciell förmåga att trollbinda sin publik följer sångerskan, låtskrivaren och kompositören Elina Ryd. Hon har hyllats för sin unika röst och gjort sig känd som en drömsk poet. 18 augusti släpps nya singeln Dagar flyger.

Parallellt startar Elina och bandet en första stor turné med ett storslaget avslut på Stadsteaterns scen hemma i Göteborg.

– Jag är helt övertänd! Det var ett tag sedan jag spelade ute, så jag längtar. Men jag är jättenervös, fast på ett bra sätt. Det är en stor grej och det ska bli så fett det bara kan bli. Vi kommer att ge allt!

Repertoaren sträcker sig från pop och rock till visa, vemod och poesi, som Elina blandar med infall och idéer för att skapa något helt eget.

Men det är ingen spikrak väg hon vandrar med musiken.

– Jag är mycket av en drömmare, jag tycker om att göra saker för min egen skull. Självklart älskar jag att få till det och släppa skivor och vara ute och spela live. Men jag rycks lätt med i nuet. Jag har inte jättelätt att disciplinerat följa en långsiktig plan och just entreprenörskapet är inte min starkaste sida. Och ändå har jag lyckats släppa två album.

Elina Ryd

Matti Ollikainen

Nyfiken lyssnare

Hon ser sig själv som väldigt nyfiken i sitt lyssnande, och gillar inte bara en typ av musik. Det är allt från opera och klassiskt, över jazz, till Fleetwod Mac, JJ Cale, Cohen och Dylan, rock och pop.

– Jag blir väldigt inspirerad av stämningar i musik, och de två tycker jag förmedlar en väldigt go känsla.

Men mest av allt älskar Elina Ryd bra röster, och kvinnliga röster framförallt. 

– Jag går igång på det! Jag lyssnade jättemycket på Whitney Houston och Mariah Carey när jag var tonåring. När jag var yngre var det väldigt mycket Edith Piaf, jag var helt fascinerad av henne, hon var helt magisk. Samma sak med Maria Callas och Billie Holiday. Och Kate Bush, en helt magisk röst. Jag rycks med av mystiken runt vissa artister, lika mycket som det jag hör. Det är sådant som inspirerar mig. Jag tycker det är väldigt häftigt!

Hon hör möjligheterna. En rytm, en melodi, som växer till en fras. Och sedan får idéerna liv tillsammans med musikerna i bandet.

– Jag har ofta väldigt tydliga bilder av hur jag vill att det ska låta; vilket trumkomp det ska vara, vad gitarren ska göra och vilket sound jag vill ha på just den låten. Vi ses, och sen tar det kanske några gånger innan vi har hittat rätt, nåt snyggt som funkar. Nu har vi spelat ihop så pass länge så de vet ju redan vad jag gillar!

Brukspiano

Elina Ryd föddes i Jönköping men har bott i Göteborg sedan barnsben, omgiven av en familj där musiken alltid var närvarande. Hon började hitta på melodier och dikter som barn och de första "riktiga sångerna" kom redan i tioårsåldern. Efter gymnasiet blev det Musikhögskolan och studier i sång och komposition.

– Jag spelar egentligen inget instrument mer än brukspiano. Alltså, jag kan inte spela ett klassiskt stycke. Men jag kompar mig själv med ackord och enklare figurer och det funkar. Jag älskar att skriva stråkarrangemang, att sitta och klura ut hur olika instrument ska låta ihop, det är det mysigaste pillet som finns. Det är väldigt vilsamt. Det finns folk som älskar att lösa korsord och för mig är det lite samma grej. Det är liksom bara härligt! Och jag älskar att skriva noter, inte minst hur det ser ut rent visuellt. Samtidigt är det lite klurigt – det ska ju funka i verkligheten också. Det är ett bra sätt att komma bort från allt surr man har i huvudet. 

Ständigt kreativ, men selektiv. Hon har sina låsningar. Det finns tusen låtidéer som alla kämpar om att hitta sin plats, redas ut och få höras. Så det är långt ifrån alla som blir klara.

– Det är lite rörigt i mitt huvud. Jag har en extrem kreativitet, men det känns som om att den slås ned av sig själv. Ibland blir det bara för mycket och idéerna tar ut varandra. Sen kommer det en period av lugn, jag mår lagom bra, inte för bra, och är harmonisk och då får jag ihop det. Men det är väl så det är med livet. Det händer bara mycket saker, vilket det gör när man är mamma till två barn, så ibland får det ta lite tid.

När man läser om Elina Ryd är det oftast fyra ord som följer henne: tidlös, drömsk, poetisk och unik. Vilket epitet gillar du bäst?

– Jag är nog mest drömsk. Men samtidigt, jag uppskattar verkligen om de som lyssnar uppfattar mig som unik. Det är en jättekomplimang! Inte minst med tanke på hur svårt det är att inte smittas musikaliskt, det är bara mänskligt att följa en trend och det som ligger i tiden. Men det är inte jag.