Dörrarna till ladugården är öppna, lastbilen med släp är framkörd. Korna står samlade i en klunga, men de vill inte kliva upp på rampen. Karin och Daniel Linder försöker på olika sätt få dem att gå upp.

Karin klappar Amora och lutar sitt huvud mot henne.

– Hon är min bebis, henne har jag matat med flaska. Usch, vad jobbigt det här är, mumlar hon medan hon försöker hålla tårarna tillbaka.

Till slut har alla 13 kor klivit ombord på väg till Hälsingland.

– Vad tomt det kommer bli nu, säger Karin.

Men till sommaren har familjen också lämnat gården.

Angie Gray

Kosläpp och gårdsförsäljning

Förra gången Mitt i Huddinge besökte Kastellets gård, sommaren 2020, hade Karin och Daniel fjällkor, getter, höns och idéer till hur de skulle utveckla gården. Sedan dess har de haft gårdsförsäljning av ägg, kött, och honung och förra våren ordnade de ett uppskattat kosläpp.

– På många sätt har det varit som en dröm. Och responsen från alla människor som bor här runtom har varit jättefin, säger Karin.

Men nu blir det inget av resten av planerna. Karin och Daniel har sagt upp arrendeavtalet.

– En tredjedel av den tid vi arbetat med gården har vi ägnat åt att kämpa mot kommunen, säger Daniel.

Båda har heltidsjobb och har drivit gården på fritiden, som så kallade månskensbönder. I arrendeavtalet ingår, förutom att driva lantbruk, att hålla betesmarkerna öppna och sköta slåtterängarna som omger gården.

Karin, Daniel och Dante Linder framför huset från 1830, som ska rivas. Kommunen anser att det blir för dyrt att renovera huset.

Angie Gray

Fick flytta

På gården finns två bostadshus. Det som familjen bor i, och ett mindre på 60 kvadratmeter, dit Karins bror med sambo flyttade.

– Men han blev sjuk hela tiden. Det visade sig att huset var mögelskadat och det var farligt att bo i det. Då tog de sitt pick och pack och flyttade på dagen, berättar Karin.

Kommunen ville riva huset och ansåg att det räckte med ett hus på gården.

– Men i arrendeavtalet står att det är två bostadshus. Och vi sa att förutsättningen för att vi tog oss an det här var att vi kunde dela på arbetet med en annan familj.

Till slut beslutade kommunen att bygga ett nytt hus.

– Det skulle ta 6 månader, men det tog 40, säger Daniel.

– Det kom folk hit med buss på lördagskvällar och skulle måla, de hade inga arbetskläder och vi undrade hur det kan få gå till på det sättet, säger Karin.

Kommunen fick säga upp entreprenören och anlita en ny, som fick göra om en stor del av arbetet.

Daniel, Karin och Dante framför ladugården. Här har det varit gårdsförsäljning av kött och ägg. Familjen hade stora planer för hur de ville utveckla gården, men nu blir det ingenting av det.

Angie Gray

Kommunen vill riva huset

När huset till slut var klart lyckades Karin och Daniel hitta nya hyresgäster som flyttade in förra sommaren, och har hjälpt till med arbetet på gården.

Men parallellt upptäcktes att renoveringsbehovet av Karins och Daniels hus, som är från 1870, var betydligt större än man trott.

– Taket läcker och behöver läggas om, badrummet är fuktskadat och syllen – det som bär upp huset – är insektsangripet. Det innebär i princip att det är ruttet underifrån och grunden behöver bytas ut, säger Daniel.

Totalrenoveringen skulle kosta mellan 5 och 7 miljoner kronor, vilket kommunen tyckte var för mycket pengar.

– Det kan man förstå, men vi kan inte bo kvar här som det är, säger Karin.

Kommunens förslag var att Karin, Daniel och deras två barn skulle flytta in i det andra, mindre huset.

– Men det hade vi ju hyrt ut och vi har hela tiden sagt att förutsättningen är att vi kan dela arbetet med någon annan. Vi trodde att vi var klara med den diskussionen, säger Karin.

De fick inte heller köpa loss huset och renovera själva. Till slut såg de ingen annan utväg än att säga upp arrendeavtalet och flytta.

– Vi undrar hur kommunen tänker med sina arrendegårdar. Det här är en så pass liten gård att det inte går att leva på den, man måste ha ett annat jobb. Vem ska driva den när man blir så motarbetad?