År 2020 blev Barnkonventionen lag i Sverige, men dessa mörka siffror visar på att barns rättigheter ändå glöms bort i politiska debatter. I veckan fick vi en ny regering bestående av M, L och KD med stöd av SD, och det är nu viktigare än någonsin att barns rätt till en trygg barndom tas på allvar. Barnkonventionens artiklar 34, 35 och 39 lyfts speciellt vikten av att skydda barn från alla typer av sexuellt våld och exploatering samt att utsatta barn ska ha rätt till rehabilitering, stöd och vård. Idag är vårdköerna till BUP längre än någonsin, och det gör det inte bättre att M under sin tid som ett av de partierna som styrt Region Stockholm gjort ett aktivt beslut att vilja skära ner och sälja ut Barn- och Ungdomspsykiatrin. Faktum är att antalet BUP-mottagningar i Region Stockholm nästintill halveras innan året är slut. Nu har vi visserligen ett nytt styre i vår region, men just denna vetskap kring hur våra borgerliga partier väljer att styra är högst oroväckande. Att vi har en regering som mer än gärna privatiserar vården och reducerar 16 Barn- och Ungdomspsykiatriska mottagningar till 9 är minst sagt skrämmande. För säg då, hur är dessa beslut i linje med Barnkonventionen?
Var är barnen?
Inte nog med att ordet “barn” nämns fler gånger i den här debattartikeln än i hela Tidöavtalet. Barn kommer att påverkas både direkt och indirekt av bestämmelserna och därför behövs ett starkare barnrättsperspektiv i allt politiskt arbete. Det måste även ske konsekvensanalyser av politikernas beslut som rör barn, för att säkerhetsställa att barn inte glöms bort och att barnkonventionen efterföljs. M, L, KD och SD är bra på att utlova högre straff, men det räcker inte att predika för att fler förövare ska sättas bakom galler. Det största fokuset ska alltid ligga på att ge barn den vård, stöd och rehabilitering som de behöver. Det måste finnas utrymme för barn att lugnt få tid att läka efter traumatiska upplevelser och det får inte tidsbegränsas eller påskyndas. Fortsättningsvis behövs det mer resurser åt det förebyggande arbetet för att förhindra att barn från första början ens hamnar i förövares händer. Alla barn har rätt till en trygg barndom fri från sexuellt våld och det största ansvaret ligger hos er politiker. Det är upp till bevis nu, svik inte våra barn.