Mitt i träffade Magnus hemma i villaträdgården i Töjnan i augusti 2020, ett par veckor innan han skulle börja på Polishögskolan.

Tanken att lämna finansvärlden för att göra något mer konkret ”än att flytta pengar fram och tillbaka” hade vuxit fram berättade han då.

"Roligare än jag trott"

I december i fjol tog Magnus sin examen och sedan dess jobbar han som utredare i polishuset på Tingsvägen i Tureberg, där vi träffar honom för att höra om det blev som han tänkt sig och hoppats.

– Utbildningen var ännu roligare än jag hade trott. Det är en stor bredd, så många olika saker. Teoretiskt ibland eller träning i skytte och andra praktiska moment ibland.

Magnus har själv sytt på en lapp med texten POLIS på sitt hölster.

Stefan Källstigen

Att alla andra var yngre, i några fall över 30 år yngre, var inga problem.

– Det var fantastiskt roligt, men även på en arbetsplats finns det ju oftast folk i olika åldrar.

"Känns meningsfullt"

Efter tiden som aspirant fick Magnus sin placering och jobbar nu som utredare på sexualbrottsgruppen i polisområde Stockholm Nord.

– Det är mycket att göra och vi ser samhällets baksida eftersom vi i stort sett bara utreder våldtäkter. Samtidigt känns det meningsfullt, att arbeta för att ge brottsoffer upprättelse och för att lagföra de som är skyldiga.

För det mesta jobbar Magnus vanliga kontorstider och det handlar om att utreda brott genom att hålla förhör och samla in uppgifter. Men det kan också bli aktuellt med husrannsakningar och att hämta in personer till förhör, berättar han.

Oftast inte så mycket action alltså?

– Nej, mindre än man tror. Det är det även på ingripandeverksamheten, det som folk i regel förknippar med polisen, där jag var i tio veckor som aspirant. Ofta är det rutinärenden även där.

Jobbet som utredare då, är det som i deckarna vi kan se på tv?

– Som på tv fast långsammare. Och inte lika mycket tekniskt avancerat. Förhören är också annorlunda i verkligheten. Det är sällan de går ut på att få någon att erkänna, så som på tv. Oftast handlar det mer om att samla in uppgifter.

Magnus Kjellberg i ett av förhörsrummen i polishuset på Tingsvägen i Tureberg.

Stefan Källstigen

Är det svårt att inte ta med tankarna från jobbet hem?

– Det är svårt att släppa helt. Ibland kommer jag plötsligt på hur jag ska komma vidare i en utredning när jag är ledig. Men det är inte så att jag går och tänker på hemskheter på fritiden.

Finns det något som har förvånat dig?

– En reflektion är att det finns väldigt mycket psykisk ohälsa och narkotika. Knark är mer utbrett än vad folk tror, det finns i alla åldrar och i alla samhällsklasser.

Kan få utstå mycket

En annan upptäckt för Magnus är att många har väldigt låg respekt för polisen.

– Det ska inte vara överdriven respekt, men man är ändå en myndighetsperson. Som polis kan man få ta emot mycket utan att det betraktas som ett brott.

Samtidigt gäller det att själv behandla folk med respekt, förklarar Magnus.

– Jag hade en väldigt bra instruktör och lärde mig mycket av hans sätt. Det gäller att inte döma någon. Man vet inte vad de har varit med om.

Så summa summarum – du ångrar inte att du blev polis?

– Nej, jag trivs jättebra. Men jag hoppas och tror att jag får möjlighet att prova på flera olika saker under mina år som polis. Till exempel vill jag gärna vara ute mer så småningom. Kanske som områdespolis, och gärna här i Sollentuna i så fall.

Och ekonomin?

– Det är stor skillnad mot förut och vi måste tänka mer på våra utgifter i familjen. Men jag visste ju om att det skulle bli ett helt annat läge, och det går ändå ingen nöd på oss.