Klockan är halv tio på förmiddagen. Knappt två veckor återstår till premiären när Mitt i får kika in bakom kulisserna på Chinateatern. Andreas Wijk, en av huvudrollsinnehavarna, dyker upp i lackjacka och regnvått hår. ”Det är min nya wet look”, säger han skämtsamt.

Någon trappa upp i en korridor värmer motspelerskan Marsha Songcome upp stämbanden.

Inne i salongen byggs det på den överdådiga scenografin som ska svepa publiken tillbaka till 1890-talets Paris med de karakteristiskt snirkliga la belle epoque-bokstäverna och väderkvarnen. Ljuset växlar från gult till rött och tillbaka. Plötsligt dånar cancan-musiken: deedee-deddededde-deedee.

– Allt är byggt i tre ex. 150 kostymer, 2 400 glödlampor, 2 000 ledlampor… En uppsättning till Stockholm, en till Oslo och en till Köpenhamn, förklarar ­Anders Albien, huvudregissör för alla tre nordiska uppsättningar.

Scenkläder.

Tom M Kronestedt

Scenversionen dröjde

Förlagan är förstås succéilmen från 2001 med Nicole Kidman och Ewan McGregor. Sedan dess har branschen suktat efter en scenversion, berättar han. Regissören Baz Luhrman ville emellertid vänta. Till 2018.

– Då var jag och producenten och såg en testföreställning Boston, berättar Anders Albien, som även har översatt manus till svenska.

Han har haft strikta order att skapa ett eget uttryck och får en tillrättavisning så fort upphovsmakarna tycker att han kommer för nära originalscenografin.

– Den är kitschigare och har en mer amerikansk syn på Paris på den tiden. Jag tänkte lite mer nikotinfärgat, lite gamla Berns. Som det var på ett ställe med både music hall, kabaré och operett. Ett nöjeshus.

Mellan stolsraderna hittar Mitt i:s fotograf en bunt franska francs.

Tom M Kronestedt

– Det är rekvisita! Du kan inte växla in dem, skojar Anders Albien.

Han fortsätter med att berätta vad som fångade honom med historien.

– Det är en klassisk kärlekshistoria, om omöjlig kärlek. En ung amerikan anländer till Paris och blir förälskad i stjärnan på Moulin Rouge, som dessutom får tuberkulos. Det är lite av en snyftare men också otroligt mycket show och dans. Cancan är märkligt, för även om det är mycket pop i showen så är det svårt att bärga sig när den drar i gång.

Kopia av elefant som Moulin Rouge köpte från världsutställningen i Paris 1890.

Tom M Kronestedt

Spektakulär föreställning

På sina ställen är föreställningen något svartare än originalet, menar Albien.

– Vi har ju många bakom kulisserna-scener. Om du går på cirkus till exempel så skiner allt för barnen där ute, men om du går in bakom så är det lappat och nött.

Men först och främst är det en spektakulär föreställning, poängterar han.

– Det är fullt blås och blir bara mer och mer och mer. Just när du trodde att du hade fått allt trycker vi till lite mer. När det gäller storslagenhet finns det inte mycket som slår det här!

Londonbaserade stjärnan Fred Johansson spelar skurk.

Mats Bäcker