Forskare, idrottsledare, föräldrar och politiker är alla överens att all form om rörelse eller att barn har en fritidssysselsättning är positivt. Framförallt i områden där inkomsten är låg och arbetslösheten hög. Ändå är det i dessa områden som minst andel barn är aktiva i en förening. Vad beror det på?

– Egentligen är det inte så förvånande att det ser ut på det sättet. Centrala Märsta består av många socioekonomiska utsatta områden där barnen inte tillhör någon förening eller har några fritidsaktiviteter, säger Camilla Folmer Hansen som är samordnare för Brobygget i Sigtuna kommun.

Varför är det så?

– Det handlar om dels en kostnad, både träningsavgifter men också utrustning. Sedan är det också så som det ser ut i föreningslivet idag, att det ställs rätt mycket krav på föräldrar för att få vara med, säger hon.

Kraven kan vara att skjutsa barnen till träningar eller matcher eller vara engagerad i att dra in pengar till sin klubb genom att till exempel sälja lotter eller stå och sälja fika.

– De här barnens föräldrar kämpar på rätt hårt med studier och arbeten, ibland dubbla arbeten för att få ekonomin att gå ihop. Har man många barn räcker kanske varken tid eller pengar till.

Camilla Folmer Hansen är stolt över alla olika delar som Brobygget består av. Det är aktiviteter öppna för alla flera dagar i veckan och under alla lov där de även kan erbjuda mellanmål. Detta görs i samarbete med föreningar som gärna tar emot ungdomar som vill ha en fritidsaktivitet.

– Vi har över hundra om dagen i Valsta och i Ekilla under under loven och det speglar kanske hur det ser ut i samhället. Alla har inte råd att åka till fjällen på sportlovet.