Den senaste tiden har frågan om elitidrottares hälsa kopplat till vikt och kosthållning debatterats flitigt. Bland annat har norska Dagbladet skrivit om ett utbrett problem med ätstörningar inom längdskidåkningen.
Men även friidrotten brottas med problematiken. Bland annat har höjdhopparen Linus Thörnblad berättat att kroppsfixering drev honom till överträning och depression, och medeldistanslöparen Sara Wedlund, som gick bort i somras, kämpade i många år med anorexi.
JEM blev en vändpunkt
Nu har Turebergs FK:s sjukampare Bianca Samling berättat att hon har haft svårt att avväga hur hon ska anpassa sin vikt för att kunna prestera så bra som möjligt.
– De lär ut en sak, ät det här. Men samtidigt försöker alla sträva efter att vara lätta och efter att se ut som man tror att en friidrottare ska göra. Jag skulle säga att det är väldigt mycket hets. Man springer runt utan några kläder, varför ser jag inte ut så där? säger 22-åringen i Afterworkoutpodden.
Inför JEM i italienska Grosseto 2017 tappade Bianca Salming vikt på ett sätt som inte gynnade henne under mästerskapet. Efter det ändrade hon sin inställning till vikt.
– Jag kom hem, släppte allt och slappande bara av. Jag lägger på mig kanske tre kilo, och fyra veckor senare hoppar jag det högsta jag någonsin gjort i höjdhopp.
I somras noterade Bianca Salming 6 101 poäng under mångkamps-SM och blev Sveriges tredje bästa sjukampare genom tiderna.
– För min del är det bästa jag gjort att sluta väga mig helt och bara lyssna på min kropp och känna efter hur det känns.
Kajsa hyllar Bianca
En annan Turebergare, tidigare världssjälen i höjdhopp Kajsa Bergqvist, har precis tagit över som ny förbundskapten i friidrottslandslaget. Hon hyllar Bianca Salming för att hon berättar om sina erfarenheter.
– Det är jättebra att Bianca berättar öppet, hon är en förebild för jättemånga. Det är jättestarkt att ta upp frågan och prata om det, säger hon till Expressen.
Kajsa Bergqvist menar att Salming är långtifrån ensam i sin upplevelse, men också att frågan diskuteras allt mer vilket han anser är positivt.
– Inom friidrotten finns ett program om det kommer varningstecken på att någon är i riskzonen. Det är väldigt bra även om det givetvis inte är vattentätt på något sätt. Det här måste alla vara väldigt uppmärksamma på, både de som idrottar och alla runtomkring.