Siw Beijner är 86 år och bor i Farsta. Under större delen av livet har hon slitit, för att på egen hand försörja fem söner. Hon har jobbat i skoaffär, på demensboende och som städerska på en skola.

– Jag har bara folkpension. Jag har alltid handlat på röda lappar och det gör jag fortfarande, berättar hon.

Den lilla buffert hon hade skulle räcka till hennes begravning – och till ”pojkarna” som hon kallar dem ”fast de är gubbar nu”.

Inte hade hon trott att de där pengarna skulle hamna i fickan på bedragare.

– Jag hade hört om åldringsbrott. Jag öppnar aldrig dörren om jag inte vet vem det är som kommer, berättar hon.

Blev uppringd

Men det var inte på dörren, utan på telefonen det ringde en morgon i slutet av september. Siw Beijner var yrvaken när hon svarade. En kvinna, som sa att hon ringde från en vitvarukedja, frågade om Siw hade beställt flera tvättmaskiner. När Siw svarade nej sa kvinnan att hon kunde vara utsatt för en bedragare.

– Hon sa att hon skulle koppla mig direkt till Nordeas bedrägerirotel. Jag vet att banken aldrig ringer upp men när hon kunde koppla mig blev jag aldrig misstänksam, jag sa bara ”tack så mycket”.

En vänlig mansröst tog över i andra änden. Han sa till Siw att han skulle hjälpa henne, men att han behövde lite uppgifter.

När samtalet var över hade mannen förmått henne att knappa in koden till sitt bank-ID. Med hjälp av koden gjorde bedragarna sedan ett swish-uttag som tömde hennes konto.

Senare på dagen berättade Siw om samtalet för en granne. Han sa: ”Jag tror att du har blivit lurad på de där pengarna”.

– Jag förstod nästan inte. Det tog nog ett dygn innan det sjönk in, berättar hon.

Vad tänkte du då?

– Jag skämdes. Att jag kunde vara så dum, att jag litade på dem.

Vad skulle du vilja säga till dem som begår den här typen av brott?

– Känslolösa idioter. Hur kan de ha mage att lura gamla människor och ta ifrån dem det lilla de har; självförtroendet, pengarna, framtiden? På bara någon timme så är det borta.

Siw berättar att att hon har svårare att sova och äta efter det som hände. Hon går heller inte gärna utomhus.

Oväntad vändning

Men den här historien slutar inte helt i moll. Den tog en oväntad vändning när Siw Beijner hörde av sig till TV4, för att berätta vad hon varit med om.

– Jag ville varna andra. Om jag lyckas hjälpa en enda människa att slippa den här förtvivlan, då är jag tacksam, förklarar hon.

I ett känslosamt tv-inslag berättade hon om den traumatiska händelsen. Hennes historia fick stort genomslag. Många hörde av sig – någon kom med lotter, en granne kom med kåldolmar.

Hökarängsbon Jeanette Höglund, grundare till organisationen Vid din sida, var en av de som såg inslaget.

– Jag kände att det här var förjävligt. Jag ville göra något. Så jag gick ut på vår Facebook och frågade om vi inte skulle försöka samla in pengarna till Siw. Vi har fantastiska följare så på bara nio timmar fick vi ihop hela summan, berättar Jeanette Höglund.

Dagen därpå besökte hon Siw i lägenheten i sällskap med hennes son, för att meddela den glada nyheten.

Siw får tårar i ögonen när hon berättar om mötet och känslan att få pengarna tillbaka. Vid din sida kommer dessutom att hjälpa henne med matkassar framöver, i och med att hon ogärna går ut.

I gengäld har Siw, trots knapra resurser, beslutat sig för att bli månadsgivare.

– Jag kände inte till den här organisationen innan. Jag förstod inte att det fanns såna människor, säger hon med darr på rösten.

Fem polisanmälningar på tre dagar. Mikael Sundberg, kommunpolis i Farsta, går igenom de senaste fallen av bedrägerier mot äldre i området.

Ett av dem är en kopia på det Siw Beijner råkade ut för: Ett samtal om tvättmaskiner och en påstådd vidarekoppling till banken. Brottsoffret, en kvinna i 80-årsåldern, förmåddes att höja sin swishgräns och swisha över 70 000 kronor.

– Andra varianter är att någon sms:ar och låtsas vara en son eller dotter som behöver pengar. Eller att man utger sig för att vara från polisen och ska ”hjälpa till” att ta hand om kort och värdesaker för att hindra att de stjäls, berättar Mikael Sundberg.

Han och kollegan Peter Aasa har fått se anmälningarna om så kallade åldringsbrott fördubblas i Farsta lokalpolisområde senaste året.

Vad beror det på?

– Det är lönsamt. Andra brott har blivit svårare att begå. Bilar är så säkra att de knappt går att stjäla. Butikerna har minskad kontanthantering. Men säkerheten kring de äldre är väl ungefär som den har varit.

Vill öka medvetenheten

Farstapolisen jobbar för att förändra det där. Målet är att försvåra för bedragarna, genom att informera äldre om riskerna.

Sedan några år tillbaka har polisen en samverkansöverenskommelse med stadsdelarna Farsta och Enskede-Årsta-Vantör.

– När vi ser att det här eskalerar skriver vi en varnande text om aktuella tillvägagångssätt och sprider den via stadsdelsförvaltningen men även andra vägar som biblioteken, vårdcentralen och allmännyttan, säger Mikael Sundberg.

Polisen deltar också i träffar med pensionärsorganisationer och erbjuder en kort utbildning; ”Försök inte lura mig”, med tips på hur man skyddar sig mot bedrägerier i hemmet, på stan och på nätet.

– Vi vill att så många som möjligt ska vara medvetna om hur de här brotten går till. Lyckas vi med det kommer brotten att avta, säger Peter Aasa som ser lovande tecken på att fler bedrägerier stannar vid försök.

Svårt att utreda

De fall där bedragarna lyckas är enligt polisen oftast svåra att utreda. Många av de utsatta hör eller ser dåligt, eller har svårt att minnas detaljer.

– Vissa inser inte förrän efter ett tag att de har blivit lurade. Andra gör det aldrig. En del låter bli att anmäla för att de skäms, säger Mikael Sundberg.

– Många gånger får vi veta för sent. Misstänker du ett pågående brott, ring 112 direkt, uppmanar Peter Aasa.