I juni 2020 totalförstördes Slättgårdsskolan i Bredäng i en brand. Det som varit barnens dagliga miljö var plötsligt bara borta.

Olli Carpelan-Kretschek och Ivar Wiklander, som nu går i trean, minns de snåriga buskarna där de brukade leka i förskoleklass. Hur träden formade sig till en motorcykel och hur man kunde smyga sin undan de andra och leka i smyg. Fritidspedagogen Kibar minns skolbalen som uteblev, hur niorna som köpt alla fina kläder plötsligt blev snuvade på sin avslutning. Och läraren Maria förlorade alla pärmar med roliga mallar med skolmaterial som hon ärvt av sin mamma som även hon tidigare varit lärare på skolan.

Nu var de för alltid försvunna.

– När en sådan här sak händer är det väldig mycket fokus på logistik och lokaler, givetvis. Men det fanns inte någon tid att reflektera för varken barn, personal eller föräldrar och ur den känslan föddes utställningen. Känslan var ganska personlig eftersom våra barn, vänner och kompisar drabbades, säger konstnären Patrick Kretschek vars båda barn gick på skolan.

Flera generationer. Anette Angers bilder från när Slättgårdsskolan ursprungligen byggdes.

Angie Gray

Lyfter det kollektiva minnet

Men utställningen som heter Skolbrandsarkeologi handlar även om skolbränder i ett vidare perspektiv. Här förlorar barn sin skola, skolpersonal sin arbetsplats och grannar huset mittemot.

– Det påverkar hela lokalsamhället. Skolan har betydelse inte bara för dem som går där nu utan även för dem som gått där tidigare, säger Patrick Kretschek.

I utställningen har han arbetet tillsammans med barn och skolpersonal i årskurs 3 från Slättgårdsskolan. Men även med boende i området som skickat in bilder och minnen från området.

Tillsammans med barn och skolpersonal har Patrick Kretschek samlat in fragment av det som finns kvar på den utbrända skolgården. Mycket av materialet är stenar. Och nu radas minnena upp.

Det första som möter utställningens besökare är gamla fotografier på Slättgårdsskolan. Pensionären Anette Anger har delat med sig av bilder från när skolan byggdes och hon minns hur hennes egna barn brukade åka pulka ner till skolan.

Strax bredvid har Patrick Kretschek återskapat fritidspedagogen Kibars trädgårdsodling som stod utanför skolan och där solrostävlingen hölls.

Olli Carpelan-Kretschek och Ivar Wiklander lägger ut stenar som de plockat på skolgården.

Angie Gray

Stenar blir till fynd

I en monter längre in finns en sten med rester av gulsvart tejp som markerade skogränsen, i en annan fossilerna från trappan. Sedan breder resterna av de gamla skolbyggnaderna ut sig, i rektanglar på golvet symboliserar stenar i olika former och storlek de olika rummen. Här finns brända stenar, en sten som ser ut som hjärta och stenar som glimmar. Olli och Ivar lägger ut svarta stenar i storleksordning.

– Vi hittade dem i en grop på skolgården. Där ovanför var skolmatsalen, säger Olli.

Nu är han och Ivar tillbaka i en nybyggd del av skolan. Men skolan är ännu inte klar och många av barnen har inte fått komma tillbaka, ett av dem är Ollis storebror Tage som går i sexan.

– Han blev ledsen när det hände och kunde inte ta in det, vi hoppas att han får komma tillbaka innan han slutar nian, säger Patrick Kretschek.

Konstnären. Patrick Kretschek i Atlejé SKHLM.

Angie Gray