Vi sitter i Bo Hjulströms lummiga trädgård i Tallkrogen och dricker flädersaft. Bo är ordförande i den lokala trädgårdsstadsföreningen. Med vid bordet är föreningskollegan Ulrika Westerlund och Christine Tungelstedt, en av författarna till en bok om Tallkrogens historia.

Det är just för att snacka historia vi är här. I år fyller Tallkrogen 90. Den första småstugan stod färdig på Kulstötarvägen 14 våren 1933.

I samma veva bildades Tallkrogens trädgårdsstadsförening.

– Det var för att ge stöd till människor som flyttade hit och inte hade vana av att bo i hus, berättar Bo Hjulström.

Föreningen höll exempelvis i gemensamma inköp av koks och ved att elda med, och såg till att sophanteringen fungerade.

Från mörka prång till fågelsång

Projektet med att anlägga området drevs av Stockholms stads småstugebyrå.

Några decennier tidigare hade staden börjat köpa upp stora lantegendomar utanför tullarna. Syftet var att komma tillrätta med innerstadens bostadsbrist och trångboddhet. ”Från hyreskasern och mörka prång till småstuga med sol och fågelsång” löd en slogan.

För att även de med låg inkomst skulle ha råd med hus, lanserades en modell med självbygge.

– Tanken med självbygget var att minska kostnaden för dem som flyttade ut. Arbetet blev en del av kostnaden, förklarar Bo Hjulström.

Husbygge pågår i kvarteret Funktionären 19 i Tallkrogen, 1933.

Axel Malmström. Stockholms stadsmuseum

Under åren 1933-1945 restes 1058 småhus i Tallkrogen. Staden tillhandahöll byggmaterial. Det mesta kom i prefabricerade delar som var enkla att foga samman. Staden hade instruktörer, men framför allt var det grannar som gav tips och hjälpte varandra att bygga.

Bo Hjulströms gula enplanshus byggdes av hans frus morfar.

– Han jobbade på dagarna och åkte hit och byggde på kvällarna. De bodde i en tvåa i Karlberg och flyttade hit med tre barn. Som mest var de sex personer, de hade inneboende också. Men vardagsrummet använde de inte – det var ju finrummet, berättar han.

En stadsdel för arbetare

Vissa andra trädgårdsstäder, exempelvis i Bromma, kom att befolkas av välbärgade tjänstemän. Tallkrogen var från början en renodlad arbetarstadsdel.

– Man var jättenoga med att det skulle vara arbetarfamiljer som flyttade hit, berättar Christine Tungelstedt.

Självbyggarna hade ett fåtal hustyper att välja bland. Den vanligaste i Tallkrogen kom att bli Typ V. Det var den minsta och billigaste med bara en våning ”vilket medför ett synnerligen nätt och trevligt utseende”, som det står det i stadens småstugebroschyr från 1933.

– Folk var nöjda, de tyckte inte att de behövde större, säger Christine Tungelstedt.

Flygbild över Tallkrogens 1934. Olympiaområdets unika gatunät är redan klart men än är inte många hus på plats.

Oscar Bladh. Stockholms stadsmuseum.

Hjälpsamheten lever kvar

Någon arbetarstadsdel är Tallkrogen inte längre. Nu får man räkna med över åtta miljoner för ett småhus här.

– Jag skulle inte ha råd att köpa mitt hus nu, konstaterar Ulrika Westerlund som flyttade in 2005.

Men snobbigt är det inte – om det är alla runt bordet överens. När Christine Tungelstedt flyttade in fick hon själv uppleva de goda grannarna, som vore de förflyttade med tidsmaskin direkt från 30-talets nybyggarår.

– Man blev inbjuden till grannar som visade ”nu dränerar jag källaren”, eller, ”jag ska visa dig hur man renoverar skorstenen”. Alla var väldigt hjälpsamma, berättar hon.

– Det är trevligt folk som bor här, konstaterar Ulrika Westerlund.

Bo Hjulströms hus på Amatörvägen stod klart 1943. Åttio år senare är det dags att lägga solceller på taket.

Mattias Kamgren

Föreningen fixar firandet

Tallkrogens trädgårdsstadsförening har i dag 330-340 medlemmar. Dess betydelse är inte lika stor som för 90 år sedan.

– Folk klarar sig själva, som Bo Hjulström uttrycker det.

För råd om nutida angelägenheter, som solceller eller taktegel, slänger de flesta ut frågan i den lokala Facebookgruppen i stället.

Men föreningen sköter grannsamverkan mot inbrott och ordnar kvällsvandringar tre gånger i veckan. Ett par gånger per år ordnar de aktiviteter.

Närmast är det Olympia-picknicken på Olympiaängarna den 3 september. Då kommer också 90-årsjubiléet att firas, med allt från hoppborg och ponnyridning till boulespel och föredrag om områdets historia.