Till applåder och kyrkklockornas spel förklarades Storkyrkan i förra veckan officiellt återinvigd.
– Trots att vi från början haft en tydligt formulerad vision är det något annat att faktiskt se det i verkligheten. Det känns väldigt bra, säger antikvarien Max Laserna.
Målet, förutom att rusta upp en illa åtgången kyrka, har varit att Storkyrkan ska återgå till det utseende den hade 1743, efter stadsarkitekten Johan Carlbergs ombyggnad.
– Det blev mycket finare än jag trodde, framförallt östra fasaden. Det är sällan man får se ett så starkt uttryck av italiensk barock, säger tillförordnade domprosten Ulf Lindgren, dagen till ära utklädd till Nicodemus Tessin.
Färgvalen har tidigare ådragit sig kritik. Skönhetsrådet hade invändningar mot att fasaden gick från gult till rosa. Det höjdes röster mot att tornets topp skulle återgå till sin ursprungliga djupröda färg i stället för att vara koppargrön som den varit på senare århundraden. Till slut gick det kyrkans väg.
– Det har varit en del motstånd, men vi övergav aldrig vår vision. Det är jag glad för, säger Robert Edman, projektledare vid KFS Kyrkans Fastighetssamverkan.
Projektledaren Robert Edman, t.f. domprosten Ulf Lindgren och antikvarien Max Laserna närvarade vid invigningen.
Victor Malmcrona
Världar som möts
Kyrkans ålder och projektets komplexitet har krävt att många har involverats i bygget – målare, murare, plåtslagare, stenmontörer och timmermän.
– Vi samlade Sveriges hantverkarelit. Det är det häftigaste – kompetensen vi har samlat här, säger Robert Edman.
– Det roligaste har varit alla världar som krockat, plötsligt kom någon konkande på en tio meter lång trästock, säger Ulf Lindgren.
Storkyrkan ligger trångt – men den östra fasaden går att det att få en bra överblick över.
Victor Malmcrona
200 ton puts
Enligt Robert Edman har logistiken varit en stor utmaning – att få in en lastbil i Gamla stan är ett projekt i sig. En hel del material har gått åt: 200 ton puts, 15 ton plåt och otaliga ton timmer.
– Men jobbigast var när vi kom under plåten på lanterninen högst upp i kyrktornet och såg omfattningen på rötskadorna på träet. Då förstod vi att hela tornet stod löst. Vi kunde i princip putta omkull det. Förr eller senare hade det rasat. Vi fick dammsuga Sverige på vinterfällt kärnfuru och timmermän. Det var inte helt lätt att få tag på.
Kyrkorådets ordförande Beth von Schreeb var högtidstalare under invigningen och den som förklarade kyrkan officiellt återinvigd.
Victor Malmcrona
Lån och avyttring
Kostnaden stod Stockholms domkyrkoförsamling för. Det finansierades genom avyttrandet av S:t Jacobs kyrka vid Kungsträdgården, kyrkoantikvarisk ersättning och lån. Kostnaden uppgick till ungefär 118 miljoner kronor, vilket var mer än vad det först beslutades om. Det berodde bland annat på att kyrkan var i sämre skick än väntat.
– Vi tog beslut om renoveringen i rätt ögonblick. Hade vi inte gjort det nu hade vi aldrig haft råd, med tanke på inflationen och stigande priser, säger kyrkorådets ordförande Beth von Schreeb.
Vid domkyrkogårdens östra entré är dygderna Försiktighet och Hopp tillbaka efter att de togs ner för 20 år sedan. Skulpturerna är signerade Daniel Kortz (1675–1714). Stiftelsen Leo Holmgrens minne bekostade avgjutningarna som gjordes av konstgjutaren Anders Tegeström.
Victor Malmcrona