Under många år jobbade Lisa Fredlund heltid som brandman inom räddningstjänsten för Enköping-Håbo.
I dag är Lisa brandman i beredskap, alltså deltidare, på samma ställe under lediga dygn från sitt heltidsjobb inom Stockholms brandförsvar.
Däremellan hinner Lisa med några pass som ambulanssjuksköterska i Avesta. Hon blev klar med sin sjuksköterskeexamen på Högskolan Dalarna i Falun, sommaren 2022.
”Distansstudier till stor del, samtidigt som jobbet gjorde att jag fick finna mig i att jag behövde fyra år i stället för tre”.
Utan att Lisa säger det, hittar jag en röd tråd i hennes berättelse: Vill man så kan man.
Pusslet blir knappast lättare när jag får reda på att Lisa har både make och barn – två flickor, tio och tretton år, därhemma i Bålsta.
”Försöker byta pass på barnens födelsedagar och andra högtider, som julafton, men de är vana. Mamma har alltid jobbat så. Henrik visste vad han gav sig in på när vi gifte oss för tolv år sedan”.
KLIPPAS BORT. Den jättelika hummerklon ovan används när hela taket måste klippas bort för att göra det möjligt att lyfta en skadad person ur en kraschad bil. Hydraulverktyget väger gott och väl 20 kilo.
Sven-Åke Haglund
En snabb titt i mitt block visar att samtalet skulle handla om ”Vägen som arbetsplats” och det faktum att väldigt få av våra livräddare är kvinnor.
Men de flesta frågor jag ställt kretsar snarare runt Lisa som person: Varför valde just hon det här yrket för 21 år sedan, och varför har hon pluggat till sjuksköterska och ändå fortsätter inom räddningstjänsten?
– Min kompis pappa var brandman och jag tyckte att ett lagjobb som det här skulle passa mig. Men redan på Räddningsverkets grundutbildning fick jag en tankeställare, ensam tjej i en grupp på 40. Under åren har jag fått fler tjejer som arbetskamrater, men visst är vi fortfarande få”.
Dagen vi träffades var Lisa Fredlund chaufför i förstabilen. Uppgifterna roterar.
Sven-Åke Haglund
Kollar mina i förväg nedskrivna fakta om räddningstjänsten i Enköping-Håbo: Åtta kvinnor i det som kallas operativ tjänst, heltidare eller deltidare, av totalt 140. Lisa fortsätter:
– Under en insats ska vi alla kunna utföra alla arbetsuppgifter. Man eller kvinna gör ingen skillnad. Vi måste lita på varandra. Hela vägen.
Lisa räcker mig en överdimensionerad hummerklo; ett hydraulverktyg som används när en skadad person behöver klippas loss ur en bil. Ibland måste hela taket lyftas av. Klon väger säkert tjugo kilo.
– Du håller i svaret på varför jag pluggat till sjuksköterska. Allt vi hanterar är tungt. Vi kvinnor är i grunden inte lika fysiskt starka som männen och måste ständigt ligga nära vår topp. När jag närmade mig 40 började jag undra hur länge kroppen ska hålla.
Vad gör du om fem år?
– Fortfarande brandman, hoppas jag, men fortsätter med inhopp i ambulansen för att hålla kompetensen som sjuksköterska uppe.
Tillbaka i bilen på E18 ger mig radionyheterna svaret på hur Lisa kan hinna med att ha flera jobb. Nyhetsinslaget handlar om brandmännens av EU ifrågasatta dygnet runt-jobb. En kollega till Lisa berättar:
– Den komprimerade arbetstiden är en del av både vardag och fritid. Ett 24-timmarspass på stationen kan tyckas vara tufft, ständigt beredd på sekundsnabb insats som du är. Efter ett sådant schema följer tre dygns ledighet. Inget höglöneyrke, men du får ledig tid att själv bestämma över.
