Att få ta del av sina citat då man intervjuas av oss journalister är något som vi erbjuder – om man ber om detta.
När jag har skrivit klart en text brukar jag ringa upp personen jag citerar om denne har efterfrågat detta och läsa upp citat. Är det någon som är mer ovan vid att uttala sig brukar jag även försöka förklara kontexten där dennes citat finns med.
Vi journalister har tretton stycken yrkesetiska regler att förhålla oss till i vårt arbete.
Syftet med dessa är att den journalistiska integriteten ska stå stark och att du som medborgare ska kunna lita på vad vi skriver, gör och säger.
Punkt nummer åtta lyder: ”Tillmötesgå rimliga önskemål från intervjuade personer om att i förväg få veta hur och var deras uttalanden återges”.
Allt oftare möter jag önskemål som faller utanför rimligheten. Ett vanligt förekommande sådant är att man begär att få citat mejlade till sig. Ingenstans finns det någon regel som säger att citat måste skickas till intervjupersonen eller kommunikationsavdelning för granskning. Inte heller förekommer det att vi skickar en text i sin helhet till någon som vill ta del av denna innan publicering.
Varför är det så här då? Jo, av den enkla anledningen att du som läsare ska kunna lita på att det du läser i tidningen är sant och relevant.
Tummar vi på detta och blir mer frikostiga i hur vi låter intervjupersoner peta i texter så kommer det urholka hela idéen med oberoende journalistik.
För att det ska vara glasklart: Du, kära Upplands-Brobo, ska kunna ha full tillit till att det är vi journalister som skrivit det du läser i tidningen och inte personerna som vi intervjuar.