Mycket har redan sagts om beslutet att ersätta tågvärdarna på SL:s pendeltåg med kameror. Det är personalfientligt, ogenomtänkt, kostsamt och riskabelt. Men vi vill lyfta ett annat perspektiv: pendlarnas. Som kommunpolitiker längs pendeln ser vi med förtvivlan på de senaste månadernas fullständiga kaos i pendeltågstrafiken, och den politik som drivs i Region Stockholm som fört oss hit.

Livspusslet blir för svårt

När ny spårbunden kollektivtrafik gått från vision till spadtag de senaste decennierna har kommuner lovat att bygga tusentals nya bostäder vid framtidens stationer, i utbyte mot nya linjer. Idén att forma samhället rent fysiskt så att många kan bo, resa och leva hållbart är givetvis god. Men samma tanke måste också prägla hur vi förhåller oss till den spårtrafik och de bostäder vi redan har. Hundratusentals stockholmare som bor i kranskommunerna är helt beroende av en fungerande pendeltågstrafik. Det får vi aldrig glömma bort.

Pendeln är vår livlina, som hela lokalsamhället behöver för att inte falla samman. När inställda tåg gör det omöjligt att ta sig till jobbet och planera livspusslet tröttnar folk till slut och flyttar någon annanstans. Färre flyttar in, färre bostäder byggs, lokala företag får svårare att hitta arbetskraft, skatteintäkter dalar och i slutändan hotas den kommunala välfärden.

Vi kräver en fungerade kollektivtrafik

Det måste bli ett stopp för kortsiktig och dumsnål politik, som alltid går ut över de stockholmare som bor längst från Sergels torg. Beslutet att ta bort tågvärdarna i hopp om att spara några miljoner är ett exempel, men det finns många fler. Titt som tätt försvinner busslinjer över en natt och vänder upp och ner på människors liv. Med kvartalsekonomiska glasögon jagas kronor och ören i varje vrå. År efter år offras förares, städares och spärrvakters arbetsvillkor och löner i ständigt återkommande upphandlingar där lägst bud vinner.

Vi kräver en fungerande kollektivtrafik, i hela länet. Att riva upp beslutet om tågvärdarna är absolut nödvändigt här och nu. Framöver förväntar vi oss att regionpolitiken tar samma hänsyn till alla sina invånare, oavsett om man bor i innerstan, på en skärgårdsö eller längst ut på en pendeltågslinje.