Under det gångna året har vi läst många nyhetshändelser om misskötseln i äldreomsorgen, våldtäkter, rån och dödsskjutningar. Så ser vardagen ut i ett land som en gång i tiden var i framkanten med välfärd och teknologiska framsteg.
Det har blivit en jargong att politiker anklagar varandra eller andra för problem som vi alla gemensamt är skyldiga till. När senast hörde vi politiker lägga ner stridsyxan och börja samarbeta över blocken, för att skapa ett Sverige med en friskare befolkning och där kriminaliteten inte längre hör hemma?
Skolan viktigaste platsen
Problemet är att man ofta försöker uppfinna hjulet på nytt, när vi vet att det finns beprövade metoder som tidigare har funkat.
Skolan är i min mening den viktigaste platsen för att forma den goda medborgaren som ska reparera och bygga upp Sverige. Men numera handlar det bara om betyg och överlevnad i det postmoderna, kapitalistiska samhället. Allt för lite i den svenska läroplanen handlar om att visa empati och solidaritet med andra medmänniskor.
Annorlunda i Indien
När jag växte upp på slutet av 1980-talet minns jag hur vi i skolan fick lära oss berättelser från förr om moral och etik.
Sedan, i början av 1990-talet, flyttade vår familj till Indien. Och skolan i Indien var väldigt annorlunda än i Sverige. Där fick vi studera ett ämne som kallades ”moralvetenskap”, vilket innebar att vi lärde oss om olika värdegrunder från olika epoker och tider.
En del var religiösa och en del var icke-religiösa berättelser från förr. Detta öppnade mina ögon för vikten av solidaritet och moral utifrån att vara en samhällsnyttig medborgare.
Kain och Abel
En historia som finns inom de abrahamitiska religionerna är den om Kain och Abel. Kain dödar sin broder Abel. Efter mordet säger Gud till Kain ”jag hör din broders blod ropa på mig” och då svarar Kain med den berömda frågan ”Skall jag taga vara på min broder?”.
Med detta menades att det är viktigt att vi människor visar empati och solidaritet med varandra. Onödigt dödande och lidande ger ingen nytta för en själv eller för andra.
Ett bättre samhällsklimat
Ännu en historia i skolan som inspirerade mig mycket var berättelsen om den barmhärtige samariten, där sensmoralen var att det finns goda och barmhärtiga människor inom alla folkgrupper.
Ett annat exempel är den hinduiska traditionen som berättar om hur kärleken mellan bröder och vänner egentligen ska vara. Eller de grekiska fablerna som handlar om etik och moral.
Då kan vi ställa oss frågan: vad har dessa berättelser för betydelse idag och hur kan de hjälpa oss att skapa ett bättre samhällsklimat i dagens moderna Sverige?
Olika kulturer och traditioner
Jag anser att skolan bör satsa mer på att lära ut liknande berättelser om etik och moral, från olika länder, kulturer, traditioner och religioner, nutid och dåtid.
Från förskolenivå upp till gymnasiet bör man jobba med berättelserna på en teoretisk och praktisk nivå, för att ge kunskap i medkänsla, sympati, empati och medmänsklighet – det som i skolans värld förr i tiden kallades livskunskap.
Detta skulle kunna ge inspiration till hur man kan arbeta i ett modernt samhälle, till exempel inom våra välfärdsjobb – poliser, sjukvårdspersonal, brandmän och lärare – där det råder stor brist och det behövs människor som vill skapa en förändring.
Mindre skadlig individualism
Jag tror detta är vägen till ett bättre Sverige med mindre av egoism och skadlig individualism som tär på samhället. På det sättet kan vi lämna de problemfyllda åren fyllda med otrygghet och kriminalitet bakom oss, blicka framåt och tillsammans bygga upp ett medmänskligare Sverige.