Under bron. Michael Alonzo lämnade Söder för Lillan där han vågar släppa ut ungarna utan att vara rädd för trafiken. Foto: Andreas Enbuske

Lilla Essingens meste punkare

Lilla Essingebon och tidigare KSMB-sångaren Michael Alonzo har släppt nytt. Nu berättar han om legendarbandets betydelse, hans kamp för dem som hamnar i kläm och ön där det hejas för lite.

  • Publicerad 07:00, 25 maj 2013

Det är en dag innan ”Alonzo Fas 3:s” skivsläppsspelning och när vi slår oss ner på Rosa Drömmar på Lillan för att dricka lättöl är Michael Alonzo nervös. Är inte Debaser Medis för stort för oss egentligen? Kommer det vara helt tomt?
– Jag vet inte om vi gjort ett misstag med ett för stort ställe, jag var lite emot det och ville att vi skulle ta något intimare. Det ska bli jättekul, men jag är lite stressad ändå, det är så jävla stort, säger Michael.
På 70- och 80-talet gjorde han sig stor i punkkretsar som sångare i KSMB och när han för första gången på tjugo år släpper nytt är premisserna de samma.
– Det är ingen skillnad egentligen, det gäller att hålla sig själv på plats och inte snegla på andra, att inte tänka för mycket. Det blir som en autopilot. Några av låtarna har ganska enkla texter med upprepade verser, men nu är det så, jag tänker inte sätta mig ner och hitta på en vers till bara för att. Sen får man hoppas att det funkar. Det är ungefär ”hej då barkbåt, hoppas att du flyter”, säger Michael, som är nöjd med sitt senaste punkbidrag.
– Jag bryr mig faktiskt inte  om den säljer bra, även om det är roligt när folk gillar den. Jag har redan fått mejl av folk som vill tacka för singeln: ”jag har den på ashögt och stått i duschen och gråtit till en av dina låtar”.
Det är egentligen inte förrän nu som han förstår hur stora KSMB var och hur kraftig betydelse deras musik hade på sin publik.
– När folk skriver och vill ha tillstånd att spela ens låtar på någon begravning, då fattar man det här haft stor betydelse för några, säger Michael.

Balettkjolar och gitarrer
Trots sin långa utefrånvaro från scenerna har fokus aldrig riktats bort från honom. På 90-talet var han mycket engagerad i ”Ungdom mot rasism”. Han har fört talan åt de fäder som plötsligt och lättvindigt förlorat rätten att träffa sina barn och han ledde programmet ”Lex Alonzo” på TV8 för några år sedan där han hjälpte personer som hamnat i juridisk knipa.
I dag jobbar han med barn och unga i Södertälje som administrativ chef på kulturskolan.
– Jag jobbade i fem år med Föräldrajuristen för barns rättigheter juridiskt och det gjorde jag med en viss framgång, vi brände av 300 fall på de åren. Men till slut pallade jag inte mer. Dels är jag inte jurist, dels åt det upp mig. Folk ringde och grät innan jag satte nycklarna i dörren på morgnarna och på julen satt jag och tänkte på hur jävligt många hade det. Det blev för mycket skit, säger Michael och fortsätter:
– Efter fem år kände jag att det räckte, nu har jag gjort mitt, och min älskade fru kom med en tidning och visade en jobbannons, ”det här skulle passa dig bra”. Jag sökte det och fick det. Nu är det ungar som kommer med små balettkjolar och gitarrer och ba ”hej rektorn”. Det känns som en rätt grej att ge tillbaks till en väldigt ung generation. Musiken har hjälpt mig mycket och det kommer hjälpa dem med. Lite som när en boxare blir tränare, säger han. 
På Lillan trivs han väldigt bra, särskilt med tanke på närheten till vattnet. På Söder där han bodde innan var det inte lika lätt att släppa ut ungarna med tanke på trafiken, här kan de vara mer fria. Det finns också andra skillnader mellan boplatserna.
 – Efter att ha bott på Söder så väldigt länge tycker jag att det är lite märkligt med det fattiga utbudet här, det påminner om någon slags förort till en småstad. Egentligen är det inte dåligt, men det är konstigt, säger Michael vars sociala ådra inte heller blir tillfredsställd.
– Det är svårare här, mycket svårare. Vet inte varför, jag trodde det här med Söderjargongen var skitsnack tills jag kom hit. Det är lite svårare att heja på folk här, men det kommer, säger Alonzo som kort efter påpekandet ändå hälsar på sitt andra sällskap under vår intervjutid.
– Det kommer, jag säger ju det.
Skivan släpptes den 15 maj och efter spelningen följde idel hyllningar och genomgående fina betyg i tidningarna. Den första juni står Michael Alonzo på scen igen. Tillsammans med Asta Kask på Debaser Slussen.

Fakta

Michael Alonzo

Bor: Lilla Essingen.
Gör: Musiker och administrativ chef på kulturskolan i Södertälje. Tidigare sångare i kultpunkbandet KSMB och Stockholms Negrer på 70- och 80-talet.
Aktuell: Med punkskivan ”Alonzo Fas 3” (samma namn som bandet).
Ålder: 52 år.
Intressen: Läser modemagasin, spelar gitarr och tittar på fotboll.

KSMB?
Kuken sitter mellan benen? Glöm det.
KSMB står för ”Kurt-Sunes med Berit” efter en radio-sketch ur programmet ”Hemma hos” på 70-talet som hette ”Stig-Sunes med Berit”.

Debattör och programledare
Förde upp debatten om pappors rätt att träffa sina barn på agendan, bland annat genom boken Ge aldrig upp.
Var länge en av frontfigurerna i 90-talssatsningen Ungdom mot rasism.
Har varit programledare för programmet ”Lex Alonzo – så funkar lagen” för några år sedan där han satte fokus på absurditeter i en del lagar genom att intervjua folk som hamnat i kläm.

Visa merVisa mindre